Onsdagen blev en helt igenom fantastisk dag. Morgonen och förmiddagen var i vanlig ordning väldigt korta, sen tog jag mig tid för mig själv i stugan för att komma ikapp med dagboksskrivandet.
Klockan 17 var jag och Lina inbjudna till Ingela och Jörgen på paltmiddag, det blev en såväl utsökt god som trevlig stund där vi alla också lärde oss en hel del om palt, kams och kroppkakor.
Om onsdagens danskväll hade jag främst hört två saker; att det skulle vara gott om plats att dansa på och att musiken skulle vara måttligt inspirerande. Detta stämde väl till viss del, men hindrade ändock inte mig från att få en helt underbar danskväll. Visst, det fanns gott om plats, men det var inte lite folk utan bara alldeles lagom tjockt, bekvämt dansbart. Och visst, Bhonus spelar inte överdrivet kul musik och det är mycket "stompa-stompa", men de är ok, de spelar en del riktigt bra, och sen handlar det om vad man gör det till.
För mig innebar denna kväll ännu en milstolpe i mitt dansliv, ännu en unik kväll som blev helt annorlunda än jag hade kunnat förutse. För det första så fick jag en riktigt kul kväll, ja en rent sjukt bra danskväll med 100% helt underbara danser, detta trots att musiken lämnade en del mer att önska. Det unika var dock att jag kom att dansa med en och endast en person hela kvällen, med Lina. Det var inget vi på något sätt hade planerat utan det var rent av med viss tvekan som vi inledde kvällen tillsammans. Sen kändes det bara helt rätt att fortsätta, och fortsätta, fram till paus. Det nästintill obegripliga är att det aldrig blev tråkigt, det kändes aldrig enformigt utan danserna växlade karaktär. Ena stunden var det mysigt, nästa vilt, nästa busigt, nästa experimenterande, och så vidare. Dansen kan sammanfattas med ord som euforiskt, ösigt, spännande, förvisso också utmattande men bara skönt utmattande.
I paus vid 23:30 så gjordes som vanligt ett depåstopp i stugan för ombyte, umgänge och intag av lite föda och dryck. I samband med detta drabbades jag plötsligt av en rungande huvudvärk som kom från ingenstans. Jag blev helt sänkt och efter intag av stora mängder vatten samt värktabletter så lät jag huvudet vila på kudden en stund varvid jag somnade och sov i nästintill en timmes tid. När jag lätt groggy vaknade vid 01-tiden så hade huvudet slutat dunka och jag återvände till danslogen för några sista danser med Lina. Jag trodde inte att jag skulle orka dansa igen eller förmå dansa med fokus och energi, men det var som om vi aldrig varit borta från golvet. Det blev en sista urladdning som väl avrundade och sammanfattade en rent magisk kväll!
Väl åter i stug 88 avnjöt vi grillade hamburgare innan vi alla gjorde en förhållandevis tidig sorti.