Tänk att en vecka kan gå så fort, nyss kändes det som om vi skulle stanna på ön i en evighet och i nästa stund är äventyret över. På lördagsförmiddagen var det packning och städning som stod på agendan och vi avsåg att försöka komma iväg vid 11-tiden, med insikt om att vi då rimligen skulle kunna vara redo för avfärd vid 11:30. Under de sista dygnen hade antalet ordinarie invånare i stuga 88 minskat från fem till tre då först P-O och sedan Magnus lämnat oss, men med Lina som tillskott så var vi ändock fyra lätt slitna hjältar som gemensamt begynte färden tillbaka till fastlandet, tillbaka till verkligheten, bort från den fantastiska ön. Givetvis sprack våra avfärdsplaner och först vid 12-tiden rullade vi ut från Lundegård med Torsåker och Tors loge som mål för kvällen.
Första anhalt längs vägen blev Västervik där hamburgare fick utgöra lunch, LEJon lämnade här över ratten till Lina som körde vidare mot nästa etappmål i Norrköping där Lina skulle packa ur och om litegrann. Färden fortsatte sedermera med samma raska men trygga chaufför ända tills vi nalkades Torsåker och insåg att tiden ändock sprungit ifrån oss lite och att middag skulle behöva intas under effektiva former. Vi passerade just då Horndal och såg där pizzerian Amigo, vilken fick bli vårt kebabställe för dagen. Prick 20:30 rullade vi in vid Tors loge, lagom stressade att hinna göra oss redo för kvällens dans.
Detta var mitt första besök på Tors loge och jag imponerades av den enorma, rustika men också charmiga och på alla sätt välordnade logen. Vilket dansutrymme, och vilket dansgolv, patina är ordet som kommer över mina läppar. För mig innebar kvällen nästan oavbrutet dansande och jag gjorde ett flertal nya bekantskaper samtidigt som jag även fick dansa med många tidigare välbekanta. Dubbeldanser undveks nästintill uteslutande och det kändes riktigt skönt, befriande att inte känna pressen att regelmässigt dansa mer än så. Shake levererade förstås som vanligt, pojkbandet börjar nu sätta sig men även om de gör det riktigt bra så är det en dimension som fattas för att det ska kännas som Shake, något som i princip alla dansare jag talat med tycks vara rörande överens om. Danspubliken denna kväll var behagligt "normalblandad" i jämförelse med den homogena elitpublik som dominerat på Lundegård.
Det var en vacker och varm kväll, en ljus sommarnattskväll. I paus köpte jag Dr.Pepper och en Delicatoboll i fiket. Trocadero saknades, på den punkten måste jag ge Markuu en anmärkning, en riktigt beklaglig brist.
Efter dansen rullade vi vidare mot Bollnäs med undertecknad bakom ratten. Övriga somnade nästintill omedelbart och det blev en stilla resa genom de vackra bygderna, även jag var trött men jag är ju rätt van vid den situationen så jag vet när det är dags att stanna för att väcka mig själv med lite friskluft och rörelse. Slutligen nådde vi målet för natten, Malins lägenhet i Bollnäs, LEJon tackar för den lyxiga gästfriheten!