Lördagskvällen bjöd sista norrlandsspelningen för dagens sättning av Zlips, detta på Parken i Sundsvall. Väl på plats visade det sig dock än en gång vara en pojkbandsversion av Zlips som stod för musiken. Melissa hade drabbats av njutstensbesvär och därför tvingats lämna det framgångsrika sista korståget efter fredagens spelning på Ersboda Folkets Hus. Som femte Zlipsare var istället Patrik tillbaka och han delade huvudansvaret för gitarrspel och solosång med Per. Grabbarna behövde verkligen inte skämmas för sig utan levererade som mången gång förr alldeles utmärkt också som pojkband.
Min danskväll blev riktigt bra, ja rent utsökt. Jag och Lina anlände förvisso tjugo minuter sent då vi inte kommit iväg från Boberg i tid, men väl på plats dansades det sedan intensivt. Publikmängden på Parken denna kväll landade gissningsvis på knappt 400 personer, vilket innebar en måttlig stökighet på dansgolvet. Det som mest förvånar och besvärar är alla "betongsuggor" som knappt rör sig på golvet, inte ens till snabba låtar, något som ibland gör att känslan av flyt uteblir.
Mina bästa danser var kvällens första knippe godsaker, men med idel bra danser så finns inte mycket mer att önska. Efter paus blev det en del följande då Lina förde, något som gick fantastiskt bra, absolut bästa hittills!
Fika inhandlades i vanlig ordning i paus i form av macka, krämkanelbulle och Trocadero, godasker som intogs inne på dansgolvet.
När kvällen nått sitt slut intogs Danspensionat Stonegård, tack till Marita för inkvarteringen. På väg ut från Parken testades "dansgolvet" utanför, dvs den lätt snötäckta stenläggningen, en trevlig och lite annorlunda dansupplevelse.