Denna dag sov jag ut ordentligt och bjöds sedan på en rejäl frukost hos Frida och Tommy. Via en kort visit hos Yohanna styrde jag sedan SEM600 mot Östersund. Jag lämnade Umeå vid 12:15 och anlände till Optand strax för klockan 17, men då hade jag även i godan ro hunnit äta middag i form av ett Super Meal på Sibylla i Strömsund. Efter uppackning och diverse småbestyr blev det snabbt hög tid att göra sig i ordning för dans igen. Jag hade dock skruvat ner ambitionen och ämnade inte att vara på plats från 19:00 utan anlände först strax före klockan 20, på vägen hade jag då även plockat upp Elin. När vi anlände var det rätt glest bland paren på dansgolvet, men där fanns dock en hel del dansfolk så danskvällen var igång och jag gjorde mitt bästa för att hämta igen den förlorade timmen.
Första timmen hade banden spelat 20 minuter var, därefter spelade de i 45-minuterspass. Jannez var först ut, därefter Wizex och sist (men absolut inte minst) Perikles. Jannez kändes taggade och gjorde mycket bra ifrån sig. Wizex var däremot kvällens katastrof och plågade oss med den mest makabra repertoar jag hört på länge, jag saknar ord. Varje gång som Perikles sedan tog över rodret kändes det som om taket lyfte en aning, vilken kontrast. Perikles var verkligen i högform och hade valt repertoar med god omsorg, sådana här kvällar älskar jag dessa grabbar och det känns precis som "förr". Det kändes logiskt att Perikles skulle avsluta kvällen då extranummer ju är en av deras starka sidor, och deras avslutning i gammal god stil levererade de också med besked.
Publikmässigt så var allt sig likt från tidigare år. Det trillade in mycket folk i alla åldrar och av väldigt blandad karaktär, men tack vare det stora dansgolvet blev det aldrig direkt trångt. Under de första timmarna hade jag 100% superroligt och fick njuta av idel trevliga danser, men även om det aldrig blev trångt att dansa så blev det efterhand rörigt med alla människor och jag började uppleva det som lite knepigt att bjuda upp. Dock lyckades jag framåt småtimmarna att med mycken möda få fatt på några svårfångade storfavoriter, skam den som ger sig. Med ett flertal nyfunna dansbekantskaper likväl som ett mycket kärt återseende (återdansande) från en annan tid (Luleå-Piteå-Skellefteå-tiden) som resultat kan jag hur som helst sammanfatta kvällen som toppenbra.
Vid 22:20 frågade Elin om jag kände för att fika, vilket jag efter att reflexmässigt ha kollat på klockan spontant tyckte kändes väl så tidigt. Dock ändrade jag mig snabbt när jag insåg att Wizex just äntrat scenen och skulle förpesta den musikaliska miljön i ytterliggare 40 minuter. Jag köpte macka, Delicatoboll och Trocadero som avnjöts uppe på läktaren. En extra snabbfika tog jag själv i bilen några timmar senare där en "Franks" snabbt slank ner och gav en energikick till kvällens slutspurt.
Näldens dansgala är vid det här laget väletablerad och det mesta känns väl fungerande och genomtänkt. Dansgolvet var bra, lokalen känns trivsam trots att det är en sporthall och stämningen är i regel alltid angenäm. Några detaljer hakade jag dock upp mig på även denna kväll (hur ska den evige förbättringsivraren kunna låta bli?). Mest väsentligt att anmärka på är avsaknaden av manligt dedikerade bekvämlighetsinrättningar, i vardagligt tal kallade pissoarer. Nu är herrarna i praktiken (obs, i praktiken, ej formellt) hänvisade till att söka sig till närmaste buskage, vilket känns lite ociviliserat. Toaletter tycks alltid vara en bristvara vid dessa arrangemang och att då reducera det tryck på vanliga toaletter som den manliga delen av besökarna nu står för skulle vara värdefullt för alla, inte minst för kvinnorna som nästan helt skulle kunna slippa konkurrens om de vanliga toaletterna. Vidare kan jag personligen tycka att 40 spänn för en macka är väl så saftigt, likväl som 50 spänn för en hamburgare också kan anses vara i högsta laget. Annars fann jag fikapriserna sympatiskt rimliga. Entrépriset tycker jag är helt ok, förutsatt att man köper förköp. I dörren kostade det däremot 250:-, huga!