I snart ett år har vi vetat att tiden var utmätt och att den här dagen skulle komma, och under ett halvår har vi gång efter annan bevistat "sista kvällen"-spelningar där dagens Zlips tackat för sig på dansställe efter dansställe. Nu var dock kvällen verkligen kommen, den sista danskvällen med denna magnifika sättning av anrika Zlips, förmodligen den starkaste någonsin. För det är verkligen något enastående med den här inkarnationen av Zlips, det brukar sägas att man skall sluta när man är på topp och några bättre representanter för det talesättet står knappast att finna.
Efter snart 1000 danskvällar till minst 130 olika orkestrar, där jag under många år aktivt reflekterat en hel del kring vad som gör ett bra band, så är jag måhända något av en expert i ämnet, men likväl känner jag mig alltmer novis för det är ingen enkel vetenskap och dimensionerna är många. Det är svårt att ställa upp någon universalformel och jag är idag övertygad om att det inte finns någon exakt mall för det perfekta dansbandet. Vad jag däremot skulle lyfta fram som luddiga men centrala framgångsfaktorer är bredd på alla fronter, repertoarmässig bredd likväl som till hur man i bandet kan byta roller och skapa variation, och sist men inte minst personlighetsmässig bredd, samt därtill förmågan att skapa ett harmoniskt och välkomnande socialt klimat gentemot danspubliken.
Det Zlips som denna kväll satte punkt för en era har verkligen levererat enligt dessa framgångsfaktorer och så kom de att göra även denna sista afton. Få band kan sägas ha en sådan personlighetsmässig bredd, men ändå kännas harmoniska. Alla medlemmar är starka karaktärer både musikaliskt och socialt, och samtliga ges utrymme att spela ut till fullo i både dessa avseenden. Det finns en värme mellan band och publik som inte går att ta miste på, en bekvämt familjär känsla. Sällan kan väl heller något band bjuda en sådan spännande bredd i repertoaren och tillika finns en bredd i bandet som skapar variation. Utöver det rent instrumentella så har man två starka manliga solister i Per och Togge, två röster med väldigt olika karaktär som kompletterar varandra förträffligt. Lägg därtill magiska gudinnan Melissa med en röst som kan förflytta berg, vad mer kan man sedan önska sig? När jag ser tillbaka på 2011, alla danskvällar, alla danser, alla samlade upplevelser, så står det plötsligt kristallklart att inget annat band än Zlips (i mina ögon) kan aspirera på titeln "Det i särklass bästa bandet". Med stunder som extranumren på Lundegård i somras när taket lättade och jag verkligen förstod vad en "Firefox" skulle innebära, ja med sådana stunder i åminnelse konstaterar jag att det var mitt för närvarande absoluta favoritband som den här kvällen tog farväl.
Jag hade inte alls planerat att närvara den här kvällen, jag hade tänkt som så att jag ju redan dansat så många kvällar till Zlips det här året att jag inte hade behov av att lägga ännu en sådan kväll till samlingen. Av en tillfällighet så blev det nu ändå så att jag kom att närvara denna sista afton och det är inget som jag i efterhand ångrar för ack vilken kväll det blev. Stämningen var magnifik, band och publik var så laddade och firade verkligen denna sista spelning fullt ut. Bortsett från en dans då jag smet undan för att ånga av litegrann så dansade jag kontinuerligt hela kvällen, från första till sista dans, och jag lyckades faktiskt få bjuda upp några gånger. Jag hade en fantastisk danskväll med idel härliga danser där jag den stora trängseln till trots i stor utsträckning kunde göra Zlips rättvisa och leva ut i dansen. En oerhört viktig detalj i Zlips musik är det levande framförandet och detaljrikedomen, nyckeln till att skapa liv och spänning i dansen, något jag verkligen fick njuta av den här kvällen. Inte mindre än 40 minuter av extranummer levererades och när musiken äntligen tystnade så var jag helt slut, helt tömd på dans men oerhört nöjd. Bara en sak hade kunnat göra upplevelsen av den här kvällen än större, Du vet vad jag menar!
Att Zlips valt att förlägga sin avskedskväll till Parken i Gävle kan jag förstå, av flera skäl. Det geografiska läget är förstås lämpligt om man vill bjuda en final där man hoppas på långväga gäster från hela landet, och med ett sådant upptagningsområde var en formidabel publiksuccé en självklarhet. Dessutom är Leif en utomordentlig arrangör, han är taktisk och smart men också generös och jordnära med god relation till sin publik, att han utsetts till "bästa arrangör" förvånar inte.
Den här kvällen körde jag själv till Gävle från Stockholm där jag tillbringat natten på Residens Järpenfjord. Väl i Gävle gjorde M-T mig sällskap för middag innan vi tillsammans begav oss till Parken. I paus socialiserade jag med Dan (dr Danz) och Cissi, samt M-T. När kvällen var till ända fortsatte min färd till Hudik i sällskap av Malin som där utlovat husrum för natten.