Att Zlips inleder dansåret på Furuparken är en sedan flertalet år väletablerad tradition. Beskedet i februari 2011 om att Zlips inte längre skulle existera på andra sidan årsskiftet lämnade således ett gapande hål i dansprogrammet, att byta ut ett sådant ankare en traditionskväll som Trettondagsafton görs inte med enkelhet. Ett hopp om en fortsättning började dock spira under sommaren i och med att Matts uttalade sin ambition att driva Zlips vidare med ny besättning, och när jag i augusti nåddes av beskedet om att Berit Andersson var klar som ny sångerska så kände jag omedelbart att Zlips har en framtid. Idén föddes samtidigt om att låta det nya Zlips premiärspela med ett kortare set på Trettondagsafton, ett förslag som också föll Matts i smaken och därmed var det bestämt. Redan tidigare hade ett band förekommit mer än något annat i mina tankar rörande Trettondagsafton, och med Zlips smygpremiär som guldkorn till kvällen så var också valet av huvudband kristallklart, Dreams skulle det bli.
Ibland har man det stora nöjet att få se sina förväntningar och förhoppningar besannas helt och fullt, och den här kvällen blev det verkligen så. I god tid före klockan 21 började publiken strömma till och när Dreams spelade upp till första dans så blev det omedelbart full fart på dansgolvet. Totalt sett så blev aftonen folkrik och stämningen var verkligen på topp, en bättre premiär än såhär hade inte Dreams kunnat få på Furuparken. Och Dreams levererade också förtjänstfullt, de inledde kvällen med några riktiga toppdanser, musikaliskt sett, och föreställningen fortsatte. Det är bara några få saker som drar ner betyget. Det första är några onödiga repriser under sista timman, de var inte många och låtarna var toppnummer, men med fler än två reprislåtar blir det märkbart och därmed något som helt i onödan kan uppfattas som en svaghet. Utöver detta finns vissa brister i sång på en del låtar, såväl ton- som textmässigt. På båda dessa fronter är jag dock övertygad om att Dreams kommer att fylla i de små luckor som finns, min syn på Dreams som ett band för framtiden kvarstår och har stärkts ytterligare. Noteras bör också att de problemfritt skötte damernas/herrarnas, professionellt jobbat grabbar!
Klockan 23 var det så dags för en förväntansfull men nervös Matts Nylander att äntra scenen tillsammans med sina nya kollegor i Zlips. På och kring dansgolvet anades samma förväntansfulla stämning, det kokade av nyfikenhet inför den fågel Fenix som nu skulle resa sig ur askan. Efter några inledande ord presenterade Matts sin besättning ackompanjerad av introt till Nanne Grönvalls "Håll om mig" som sedermera fick inleda första dans. Denna öppning var verkligen fulländad, det svängde, det var tight, det var riktigt bra, det var nytt, men samtidigt så var det inget snack om att det var Zlips som vi hörde. De som inte trott att någon skulle kunna axla manteln efter Melissa Williams torde snart ha fått sina tvivel skingrade, Berit Andersson har röstresurser och karaktär som gör henne perfekt i den här rollen. Det hörs också att övriga är kompetenta och erfarna musiker, Daniel Mårtensson blommar ut bakom trummorna och lägger grunden för allt övrigt medan Kent Ögren låter basen bygga flera musikaliska våningar på den grunden. Zlipsarna spelade i 40 minuter och hann då leverera tio låtar i fem danser. Det bjöds på uppskattade låtar från tidigare Zlipsrepertoar, fräscht i nya tappningar, medan hälften av låtlistan bestod av uppfriskande nytillskott, något som ytterligare förstärkte det positiva helhetsintrycket. Jag kan inte annat än lyfta på hatten och buga, detta var en smygpremiär som gav mersmak och det var verkligen Zlips som vi hörde. Publiken strödde rikligt med lovord över det de hört och det var en märkbart lättad Matts som tog emot alla ovationer. Mycket arbete återstår men jag känner mig rätt säker på att vi den här kvällen såg början på en ny framgångssaga. Den enda smolken i Zlipsbägaren just nu är att de fortfarande saknar en permanent gitarrist och sångare. Denna afton hade de rutinerat stöd av vikarierande Thomas Weije, att övertala Thomas till att stanna kvar torde stå högt på prioritetslistan.
Jag hade själv en riktigt trevlig danskväll. Då kvällen saknade paus valde vi att inte ha barfiket öppet och därmed fick jag extra mycket utrymme till att dansa. Lina var på besök och gjorde mig för första gången sällskap på Furuparken, vilket givetvis gjorde kvällen extra minnesvärd.
Tack till Dreams, Zlips och den underbara publiken för en fantastisk kväll, hur toppar vi detta 2013?? 