Min ryggskottsrehabilitering som föregående kväll inletts på Ånäsparken skulle denna afton fortsätta på Sandvikens eminenta dansgolv, detta till tonerna från spelemännen i Perikles orkester. Jag anlände till Sandviken i egen bil vid 20:50 och jag tillhörde således skaran som intog dansgolvet så snart det spelade upp till första dans, Maria F. var på plats och gjorde mig sällskap i dessa kvällens första danssteg.
När jag kom in på dansbanan noterade jag omedelbart en glädjande förändring som jag väntat på i närmare 15 år. Den "temporära" scenutbyggnaden från trippeldanserna med Arvingarna/Streaplers/Flamingo kring mitten av nittiotalet hade nämligen äntligen tagits bort och scenen hade därmed återfått sin normala storlek och form. Detta var ett mycket gott initiativ som jag applåderar, förutom de extra danskvadratmetrar som därmed frigjorts så återställdes även harmonin i danslokalen.
Det blev ingen större trängsel den här kvällen utan det var förhållandevis gott om plats, om än viss onödig bökighet till och från trots att de värsta dansgolvsmarodörerna faktiskt saknades. Perikles gjorde som de brukar göra, de levererade god dansmusik på klassiskt manér och sommardansmässigt fick vi även chans till gammeldans.
I paus invigde jag LEJONDANS 2.0, dvs jag loggade in och styrde över domännamnet till den nya webbsajten. Detta firades i all enkelhet med lite Trocadero och rulltårta. Tyvärr vräkte regnet ner så det gick inte att vara ute, annars hade jag bjudit med fler dansbekanta för fika. Sällskap fick jag dock av Carola N., Maria H. och Maria S. Jag och Carola kom i gott samspråk om allehanda dansfrågor och glömde helt bort tiden så vi missade en halvtimmes dans, det var dock viktiga frågor som diskuterades och således väl spenderad tid.
Bortsett från den missade halvtimmen efter paus dansade jag kontinuerligt hela kvällen och min rygg och mina höfter mådde riktigt bra, dans är den bästa medicinen för alla åkommor (såvida man inte är diabetiker då insulin rekommenderas). På plats fanns det så många duktiga och trevliga danstjejer att utbudet kändes oändligt, det är ett riktigt lyxdansliv som jag lever!