För andra kvällen i rad skulle jag den här lördagskvällen få dansa till ett band i ny tappning som överraskade stort positivt, för andra kvällen i rad skulle jag få höra något som övertygade mig och skänkte mig nytt hopp och ljus för framtiden.
Det var ett för mig tidigare oprövat dansställe som skulle få en visit denna lördag, Bricka Folkets Hus utanför Bjuråker i norra Hälsingland. Jag lämnade Optand vid 19-tiden och det skulle visa sig ge en alltför snävt tilltagen tidsmarginal för att ens vara i närheten av att kunna infinna mig i tid. Jag valde den till synes närmsta vägen via Stöde, ett ödestigert misstag. Sträckan Stöde-Hassela kan nämligen inte klassas annat än som nyplöjt potatisland, attans vilken väg. Först 21:40 var jag på plats och kunde kliva in genom de uppenbart anrika dörrarna in till det lika anrika Bricka Folkets Hus.
Där man som minst anar det kan det gömma sig riktiga pärlor bland gamla Folkets Hus och i Bricka har man helt klart en sådan pärla, enkelt förstås men stort och fint och funktionellt med ett riktigt bra dansgolv. Den rektangulära, nästan kvadratiska, formen gör det lättdansat utan egentliga hinder, mer då än de homosapiens-sapiens-baserade. Den enda detalj som jag upplevde som besvärande rent dansmässigt var borden längs sidorna som skapade ett hackig och icke-distinkt yttervarv med följden att flytet blev klart påverkat. Om jag fick önska så skulle jag helst se att inga bord stod längs väggarna, endast stolar skulle vara långt mer ok.
När jag klev in i lokalen så slog det mig i princip omedelbart vilket rent och klart, distinkt och tungt ljud som mötte mig, även om Voyage överraskat positivt med sitt ljud redan i höstas så var det ingen tvekan om att nu har stora saker hänt. Sedan sist jag hörde dem så har Anton sedan en tid tagit över på gitarr, men den största förändringen har skett nu när Robert tagit plats bakom trummorna och Liv intagit frontpositionen och därmed ansvaret för den kvinnliga solosången. Jag kan kort och gott konstatera; vilken röst hon har och vilken kraft och säkerhet hon levererar med, här har Daniel gjort en riktig superrekrytering. Det här var bandets första spelning med de nya medlemmarna men det var verkligen ingen slaskspelning, vilken debut.
Även om det finns mycket att säga om hela Voyage och de förändringar som skett så är det främst den nya kvinnliga rösten som gör skillnad, och vilken skillnad. Liv lyfter bandet till nya höjder och där det förr funnits tvekan och där sången varit bandets svaga länk så är det nu övertygelse som är ledordet. Visst, det bläddrades bland en del fusklappar och sjöngs fel några gånger, men detta är försumbara detaljer i en i för övrigt förnämlig debut. Hela Voyage ger nu ett helt nytt intryck, bilden av en sammanhängande helhet och övertygelse. Robert och Daniel lägger en stabil botten på trummor och bas medan Anton briljerar med sitt gitarrspel. Johan intar en återhållsam men ytterst central position i bandet och levererar föredömligt bandets manliga solosång. En sak jag nu önskar av bandet är lite starkare publikkontakt och det gäller då främst Liv, men det kommer garanterat och som första spelning så höll de alla måttet även på den punkten. En aspekt som just denna kväll komplicerade detta med publikkontakten var den för många gamla Folkets Hus så typiska höga scenen, ett minus till lokalen tillika ett hinder och en ursäkt för bandet. Detaljer som jag noterade när jag stod och lyssnade till Voyage var just denna kväll att Johans sång och Antons gitarrspel båda var alltför svaga, lite mer får gärna krämas på där. Överlag är jag såväl glatt överraskad som imponerad och tillfreds med det jag hörde, dock känns ännu repertoaren lite som version ett i en lätt upphottad tappning och den lämnar fortfarande en hel del att önska i form av större tempovariationer, samt att den ännu innefattar en hel del måttligt dansentusiasmerande låtar.
Det blev en folkig och trevlig kväll med cirka 250 besökare och alla jag talade med verkade trivas till fullo. Här fanns folk av alla de slag, mycket välgörande även om det förstås även innebar viss stökig alkoholhalthet på dansgolvet. Jag anlände som tidigare nämnts lite sent, men dansade därefter desto intensivare och jag hade en riktigt kul afton med ett flertal väldigt bra danser.
I paus avnjöts pausfika i sällskap med Emelie N. som bjöd på smarrig morotskaka. Trocadero inhandlades i fiket efter att alltför länge ha väntat ut den långa och långsamt krympande kön. Fiket bjöd på ett gott utbud av fika till sympatiska priser, om man kunde öka serveringstakten i paus så skulle intrycket bli överväldigande gott på alla punkter.
Vid danskvällens slut fick jag sällskap i bilen av Emelie när färden fortsatte mot Hudiksvall där jag för natten utlovats härbärge på danspensionat Nordin.