Vi lämnade Norrköping tidigt på dagen, redan vid 13-tiden, för att i lugn takt ta oss upp till Säter i god tid innan danskvällens början klockan 19. Det blev några stopp längs vägen och sedermera checkade vi in på vårt danspensionat hos Lennart och Barbro där vi också bjöds på middag. Vår goda framförhållning till trots så blev vi lite sena till Säterdalen och först vid 19:30 tog jag och Lina dansgolvet i besittning.
Säterdalens dansbana, som vi båda besökte för första gången, visade sig vara en riktigt fin och hinderfri danslokal med ett jättebra dansgolv. Det finns plats att stå, det finns plats att sitta, och den här kvällen fanns det även gott om plats för att dansa med en publik på cirka 250 personer. En riktigt bra danskväll blev det, ty förutom den utsökt fina lokalen så fanns där en dansant och tilltalande publik, och sist men inte minst så ägdes scenen av det för min danssmak just nu allra mest tilltalande bandet, Dreams.
Jag dansade samtliga danser utom en från den stund då vi äntrade lokalen och jag fick mig verkligen bra danser till livs. Om jag ser till helheten så var det nästan så att jag kände mig helt tillfreds med min dans, inte helt i takt med mig själv och min dans är inte riktigt 100% jag, men det var ett klart fall framåt, eller jag kanske ska säga att det var ett välgörande steg norrut. Dalarna är ju rätt bra dansmarker, tänk om de bara bevarat damernas/herrarnas och om man sluppit dubbeldansnormen så hade det varit riktigt friskt här.
Mina danser var som sagt utsökt bra, däremot bör jag skämmas lite för jag dansade inte med en enda som jag inte tidigare dansat med. Å andra sidan så bjöd jag bara upp en eller möjligen två danser på hela kvällen, i vanlig ordning vid dansanarki så blir det damerna som helt och fullt kommer att styra min kväll, trist men sant.
Det var gott om långväga gäster i Säterdalen denna afton så vi var långt ifrån de enda utbölingarna. Från Sundsvall och Hudiksvall hade en bil med kära vänner åkt över kvällen och Malin som fyllde år denna dag firades flerfaldigt och bjöd dessutom på utsökt god tårta i paus. Emelie, tack för den väl skurna tårtbiten!
Dreams levererade som vanligt och mer än så, stämningen på dansgolvet peppade dem till att verkligen spela så att taket lättade. Jag älskar deras repertoar och deras spelglädje, den gör något förlösande med all den dans som gömmer sig i min kropp. Mot slutet av kvällen så gjorde jag en formidabel feluppskattning på antalet återstående danser, men detta till trots så blev kvällens avslutning den bästa jag kunnat få då Dreams till extranummer bjöd på såväl rackarrökare som en andra definitiv sistadansenavslutning av toppsnitt. Tillsammans med Lina så kom dessa avslutande danser att bli helt underbara, älskar den fantastiska känsla som bara vi kan skapa.
När kvällen var till ända så var det skönt att för en gångs skull ha endast fem minuters bilresa till vårt natthärbärge. Dagen efter rullade jag vidare norrut medan Lina tog tåget åt fel håll, tillbaka söderut alltså.