Tidigt på fredagsmorgonen hade jag anlänt till Norrköping och det var en rätt slutkörd och dygnsvänd herre som i Linas sköna sällskap satte sig i bilen strax före klockan 18 för färd mot Linköping där vi mötte upp ett knippe dansvänner på restaurang NH. Även om inte serveringen höll högsta klass så smakade minsann maten ljuvligt, hjort var ett gott val som på bästa sätt tillfredsställde mina smaklökar. Jag vill tacka Christian för ett gott initiativ och en trivsam middag.
Till tennishallen anlände vi strax efter klockan 20 och snart fylldes dansgolvet med glada människor av alla de slag. Innan jag skriver något mer så är det nog av stor vikt att klargöra mitt skick för kvällen, nämligen enormt trött och helt utan energi, dessutom var det som att min orkeslöshet gick i fritt fall ganska omgående. Således så kan jag egentligen inte ge några särskilt detaljerade, eller för den delen rättvist objektiva, omdömen avseende kvällen. Jag gör dock ett försök till att plita ner mina reflektioner.
Om själva arrangemanget och arenan som sådan så tycker jag å ena sidan att det är enormt positivt att se en sådan bred publik ute på dans, detta är en stark kontrast mot exempelvis en kväll i Ljungsbro. Å andra sidan så var lokalen allt annat än kul och inte mycket tycktes ha gjorts för att göra den mer ändamålsenlig och/eller trevlig. Ljudbilden var något av det värsta jag upplevt, det fanns så mycket ekon att allt ljud blev ett enda stort blurr, det lät ärligt talat helt bedrövligt och det var inte bandens fel. Vidare så blev det som i de flesta sportlokaler helt hysteriskt varmt och syrefattigt, detta upplevde jag starkt trots att jag vilade så mycket under den ändock korta tid vi var där. Andra saker som bör anmärkas på är brist på vattentillgång, brist på trivsamhet för sittande gäster vid alla bord, och ett dansgolv som lämnade en hel del mer att önska då det kändes som om själva dansgolvet bara utgjorde en liten central fläck mitt i den stora lokalen.
Jag inledde kvällen med Lina under några danser och fortsatte sedan med Sandra. Efter bara cirka en timmes dansande var jag dock helt slut och kände att detta fungerar inte. Således drog jag mig tillbaka och satte mig uppe på läktaren för att fokusera på musiken och beskåda danskommersen. När jag suttit en stund så fick jag lov att rota fram ett par öronproppar ur Linas väska, det brukar jag aldrig känna behov av men här var ljudet verkligen öronbedövande. Om banden har jag tyvärr lite svårt att uttala mig, då jag ju dansade så pass lite och lokalen dessutom inte gjorde dem rättvisa. Jag upplever dock att såväl Scotts som Barbados är aningen för speedade. Scotts har jag som bekant en positiv grundsyn på efter den första gången jag dansade till dem i Ö-vik, men mycket har hänt sedan dess och jag är inte helt förtjust i den alltför vulgära "dansbandsprodukten". Mycket är bra, men de kunde få tagga ner lite i tempo och attityd. Delvis kan samma sägas om Barbados, fast med än strängare ton. Barbados repertoar är också i stora delar riktigt bra, men de skulle absolut behöva tagga ner några knop, det blir liksom alltför överladdat.
Efter några ytterligare danser med Lina så packade vi ihop oss och åkte hem redan före 23, sällan har jag längtat så mycket efter en säng.