Det finns märkliga danskvällar, och så finns det märkliga danskvällar, den här kvällen tillhörde båda kategorierna. Eftersom jag missat alla sommarens kvällar på Furuviken, undantaget premiären, så var jag fast besluten om att åka den här finalkvällen, men väl där fanns inte orken. Sommarens och de senaste veckornas höga tempo hade tagit ut sin rätt och jag orkade inte göra mig i ordning och åka som planerat, inte heller fanns någon danslust.
Dock hade jag ju även tänkt blada bilar på Furuviken och göra reklam för Maran likväl som för finalen på Gussjönoret, så sent omsider åkte både jag och Lina ändå iväg till Hällesjö. Det blev en efter omständigheterna perfekt avvägd kväll, fler timmar hemma, ändå en skön bilresa, och dessutom lite dans.
Om Dreams kan jag inte säga så mycket då kvällen blev kort, men tyvärr var det märkbart tunt med folk och detta trots att det var en skön finalkväll vädermässigt. De danser jag fick var toppen, skönt att få njuta några ögonblick av Furuvikens härliga stämning och unika miljö, en verklig pärla. Nästa sommar hoppas jag att danslusten återvänt och att jag orkar ta tillfällena i akt och besöka Hällesjö fler gånger än i år, det är det mysigaste av ställen.