Efter en lång tung dag på Selsålandet med en tuff att-göra-lista och en trött-trött kropp begynte jag denna afton en femdagars affischeringsturné för Maran. Första anhalt var Stugun där lastpallar införskaffades, sedan gick färden mot Ånge som denna afton bjöd upp till dans på Tallbacken, Perikles för andra kvällen i rad. För mig var det första besöket på anrika Tallbacken, ännu ett ställe där tiden stannat, tyvärr ett ställe som inte riktigt åldrats med värdighet utan lider av mycket flagnad färg.
Jag hade inte alls samma flyt som kvällen innan, det fanns ingen energi att hämta och även om det inte var särskilt trångt på golvet så var det ändå väldigt stökigt. Jag orkade inte hålla igång utan kvällen blev mycket av ett studiebesök.
Som sällskap hade jag Emelie N. som kommit upp från Hudik, vi gjorde gemensam sak och tog paus lite i förväg för att hinna köpa fika innan alla andra. Fiket var i torftigaste och taffligaste laget, ingen Trocadero och utbudet var såväl svagt som smalt, helt klart underkänt. Inför paus gjorde vi ett race och lappade bilar med flygblad för Maran, mörkt och kyligt var det och hösten gjorde sig påmind.
Vid kvällens slut rullade vi mot Hudiksvall, jag var helt galet trött och redan strax innan Matfors fick jag lov att stanna för att sova en timme. Återstoden av resan blev en kamp med flera stopp, förmodligen den jobbigaste körning jag någonsin gjort. Att till slut äntligen få landa i sängen i Hudik var ljuvligt och jag somnade på två röda sekunder.