När vi vaknade upp vid lunchtid på lördagen så var det med å ena sidan en känsla av att ha avklarar alla hinder och med framgång genomfört fredagskvällen, men också med insikten om att andra kvällen skulle bjuda nya utmaningar och att det inte fanns något som helst utrymme till att vila. Nu skulle fredagen i vissa delar sammanställas och allt åter göras klart för att kunna ta emot lördagskvällens gäster. En icke försumbar utmaning för kvällen var att vi nu skulle klara oss utan vår trognaste och tryggaste personalresurs, Cecilia som jobbat osvikligt hela fredagen skulle nämligen vara "ledig" och bara dansa denna lördag. Vi fixade det Cecilia, måhända inte helt utan dina insatser, men hur det än blev där frampå småtimmarna så räknar jag dig ändå som dansare den här kvällen och därmed en fullt potent dansdagboksskrivarkandidat. Med varm hand överlämnar jag således ordet till Cecilia Risvall, berätta för oss vad lördagskvällen bjöd!
/LEJon
Dansdagbok, 2013-09-07
Efter en utmattande fredagkväll med agerande bakom kulisserna på Maran så var det med väldigt blandade känslor jag begav mig mot Härnösand på lördagkvällen. Trots viljan att krypa ner i soffan så begav vi oss från Sundsvall upp till Härnösand och anlände (som vanligt) i god tid innan första dansen spelades. På scenen denna kväll stod Expanders, Umbrella och Zlips, det var alltså upplagt för en helt fantastisk kväll.
Kvällens första timmar bara flög iväg, precis så som det ska vara på en mara. Faktumet att jag hade gått från att i snitt dansa varannan kväll hela sommaren till ett dansuppehåll på 14 dagar gjorde att danslusten väldigt snabbt infann sig och ledde till den här svårbeskrivna fantastiska känslan som är så typiskt för maror. Något annat som är typsikt för maror är att man inte orkar hela kvällarna, och att man inte hinner dansa med alla man vill dansa med. Vid 23-tiden så kände jag att all min energi var helt bortblåst så jag letade mig bort till fiket. Efter trocadero, macka och en av Linas supergoda chokladbollar så kände jag mig redo för pass två. Jag kände dock att jag aldrig riktigt kom igång ordentligt igen, utmattningen från kvällen tidigare gjorde sig påmind.
Detta innebar att jag runt två letade mig ner till entrén där man var i fullfärd med att starta korvförsäljningen. Händelseförloppet därefter är för mig lite oklart, men jag hamnade iallafall där bakom med kassan resten av natten tills de sista tonerna hade klingat ut och alla hade begett sig hemåt. Detta innebar ju dock inte att jag missade de fantastiska igångklappningarna för extra nummret, en glädjekänsla som letade sig ner hela vägen till oss. Det är något väldigt speciellt när människor som har dansat i åtta timmar ställer sig och bönar och ber om att få dansa mer!
Då jag inte är musikalisk av något slag så vet jag inte hur stor idé det är att jag går in på en diskussion av banden, men jag kan ju skriva en liten sammanfattning.
Expanders, är för stunden ett av mina absoluta favoritband. De levererar annorlunda musik att dansa till, och det är som van dansare kul att få höra någonting lite annorlunda. De spelar dessutom min absoluta favorit fox-låt Brothers in Arms. Vilket gör att jag bara tycker om dom ännu mer.
Zlips, har haft väldigt ojämna spelningar ända sen man bytte alla bandmedlemmar i början av 2012. Nu tycker jag dock att dom verkar ha hittat ett gäng som fungerar tillsammans och jag tror att så fort dom får spela ihop sig lite så kommer det bli ett av de bästa dansbanden i Sverige.
Umbrella, tänker jag inte ens försöka göra en opartisk bedömning av. Grabbarna som jag följt ända sen dom startade som Fålings har nu äntligen blivit ett band att räkna med! För varje gång jag hör dom blir de bara bättre och bättre, och de enda dom saknar nu är lite självförtroende och jävlaranamma så kommer de bli helt suveräna.
Sammanfattningsvis så vill jag rikta ett stort tack till alla engagerade människor som gör ett sådant här evenemang möjligt. Utan eldsjälar som dessa så skulle dansbandssverige snart dö ut. Tack till Lars-Erik, Lina, Danne, Thomas och Fredrik, samt till all fantastisk personal som ställer upp och jobbar. Jag längtar redan till nästa Mara, då jag vet att det kommer bli ännu bättre!
/Cecilia Risvall