Hällesjö, mitt kära gamla smultronställe som jag tyvärr inte har möjlighet att besöka så regelbundet sedan vi började arrangera onsdagsdanser på Gussjönoret, ikväll tog jag chansen. I åtta veckor har vi arrangerat 1-2 kvällar i veckan och tiden till egen dans har helt enkelt inte räckt till. Men nu efter några dagars "kolla ikapp" och "komma ner på jorden" så kände jag verkligen lust att åka iväg och dansa. Jag körde från Selsålandet och i Stugun fick jag sällskap av Isabell. Prick klockan 20 rullade vi in, min parkeringsplats var upptagen men med så smutsig bil kändes det nästan som en befrielse att få gömma sig i mitten av raden.
Första halvtimmen kände jag mig fruktansvärt ringrostig och utanför, jag tänkte att "tydligen kan man komma bort ifrån dansen helt och hållet, beroendet kan gå över och man kan lägga dansskorna på hyllan". Likaså fördömde jag det där gamla snacket om att "det är som att cykla", iaf om man har högre krav på cyklingen än att stå på benen.
Hur som helst, halvvägs till paus så fick jag fatt i Carina och plötsligt släppte det nästan helt, som i ett trollslag. Fler toppdanser följde och även om danseuforin inte direkt infann sig så log iaf lejonet från dansgolvet för första gången på rätt länge. Den bestående känslan från kvällen var framförallt upplevelsen av väldigt ojämn dans, jag brukar annars uppleva att jag dansar olika men ändå bra med alla, så känns det inte just nu och det är mitt dansonoma nervsystem som inte är helt och fullt på tå.
Voyage levererade en toppenkväll, det är ett av de band som jag för stunden allra helst dansar till och jag tycker att de på sistone skruvat upp repertoaren ännu några snäpp till en riktigt maxad nivå.
Tack Hällesjö för en bra kväll, det kändes lite som starten på något nytt.