Dansdagbok 2010-12-04: Östersund, OSD (Folkets Hus)

Den här kvällen hade jag länge emotsett, att äntligen få dansa på OSD till modern musik av bästa sort. När Furuparken nu är arrangörsarena för min del så uppskattar jag mer än någonsin att på andra ställen bara kunna vara dansgäst. Jag agerade chaufför denna afton och med mig hade jag Isabell, Emelie och Lars. Kvällen inleddes med gemensam middag hos Maria Johansson där även Maria Skyttmo, Björn Lindman och Magnus Eriksson dök upp. Efter att ha följt semifinalen av Dansbandskampen begav vi oss mot OSD dit vi anlände först vid 21:45, rekordsent för min del men så kan det bli när man tillåter sig att vara del i ett större sällskap.

Zlips var helt magnifikt bra den här kvällen, allt kändes helt rätt. Nya inslag i repertoaren blandades med kära gamla favoriter. "When tomorrow comes" är en ny toppfavorit från det musikaliskt härliga 80-talet, ett upplyftande nytillskott som jag uppskattar samtidigt som jag även uppskattar att slippa höra "Morfars munspel". Det hör till ovanligheterna att jag har någon som helst invändning mot någon lugn låt, särskilt i Zlips fall, och likaså känns det väldigt märkligt att jag skulle ha något emot en låt av Bon Jovi. Men efter att nu ha haft denna känsla ett antal gånger så måste den fästas på pränt. Låten "(You Want To) Make A Memory" som Zlips spelar som andra låt i sista dansen lyssnar jag gärna till men jag tycker det är en skittrist låt att dansa till och en låt som för mig vingklipper danskvällen på ett tråkigt sätt. Den är som en död fisk som flyter med strömmen, den passerar men bjuder inte på några som helst engagerande överraskningar, den känns som en transportsträcka och det under danskvällens sista skälvande minuter.

I paus köpte jag och Isabell läsk och godbit i fiket vilka avnjöts uppe på läktaren. Jag var snabb att ställa mig i kö och det var för väl ty sen växte köerna snabbt och blev långdragna. Publiksiffran denna kväll landade på cirka 400 personer och det gav bra stämning med tillräckligt mycket folk samtidigt som det var ganska gott om utrymme. När det nu blivit så långt mellan danstillfällena på OSD så är det lättare att med perspektiv göra lite reflektioner. En uppenbar sådan är att danslokalen på OSD verkligen är en av de allra bästa inomhusarenorna jag känner till, trots att det är väldigt stort så känns det ombonat och man upplever inte att det är så stort som det är. Vidare så är det härligt med ett sådant fint dansgolv och skönt med den effektiva ventilationen. Inte heller att förglömma de i övrigt goda utrymmena. Stökigheten på dansgolvet är förvisso större än exempelvis på Furuparken och kan ibland bli irriterande, men det är ju en naturlig konsekvens av en mer heterogen danspublik vilket som jag ser det är något positivt i sig.

Efter dansens slut utväxlade jag några ord med Zlipsarna innan det blev dax för oss att rulla hemåt, mycket nöjda efter en trevlig danskväll.