Dansdagbok 2011-01-21: Hallen, Hallgården

När man har som avsikt att åka iväg på dans så skulle det i vanliga fall vara ett misslyckande, eller möjligen ett resultat av någon starkt lockande distraktion, om man i slutändan inte tog sig längre än till hallen. Den här kvällen var dock målet just detta, att få ta sig en svängom och att förlora dansoskulden i Hallen.

Under dagen var det en hel del turer hit och dit angående samåkning för kvällen, men resultatet blev till slut att undertecknad körde och med i bilen var Eva Jönsson, Maria Fogelberg, Maria Johansson och Magnus Eriksson. Eva anslöt i Optand medan övriga plockades upp i Östersund. Innan vi begav oss från stan så landade vi alla för en liten stund hemma hos Maria J. där vissa strupar fuktades med några munnar vin. Avfärden kom att ske vid 20:30 så vi var inte på plats i Hallen till första dans, tyvärr, men väl på plats så blev det sedan dans utan avbrott annat än i paus.

Hallgården visade sig vara en levande bygdegård där danssalongen även fungerar som gympahall. Med ett riktigt parkettgolv av utsökt kvalitet och balanserat utförande kändes det dock inte som en gympahall utan mer som ett klassiskt Folkets Hus, väl godkänt. Att lokalen är helt rektangulär och utan hinder är också ett stort plus, dock finns det inga naturliga "parkeringsytor" för de som står. Fiket var även det av klassiskt FH-snitt, trivsamt och varken litet eller tillräckligt stort.

Besökarna denna afton bjöd en mångfacetterad blandning av alla typer, en riktig folkfest alltså. Visst, det blev rätt stökigt, å ena sidan en hel del som stod och drällde på dansgolvet och vissa som rent av backade och drällde runt, samtidigt som det å andra sidan fanns en hel del av den "jag ska fram"-fokuserade sorten. Eftersom det var blandad dans som bjöds så kunde detta innebära en hel del utmaningar, men det tillhör ju liksom konceptet.

Kvällen kan allra bäst sammanfattas med att det var enormt glatt, på alla sätt. Golvet var för mig himmelskt, jag kunde glida precis som jag ville, men jag förstår att andra tyckte att det var på tog för roligt och vissa kände sig säkert som bimbo på hal is. Jag älskar ju när det är glatt men skulle aldrig själv valla så att det blir såhär halt, det gäller att kunna skilja på sina egna preferenser och vad som är lagom och faller medelbesökaren i smaken. Glatt var det dock inte bara på golvet utan där fanns många glada människor, och på scen en glad orkester. Tyvärr var det ett påtagligt tjejöverskott, som kille så kände jag mig otillräcklig och det är så tråkigt att se alla damer som står och väntar. Eftersom det dansades var tredje gammeldans så blev det för mig ett flertal dubbel- och trippeldanser. Här hemma har jag inte brukat uppleva detta som något negativt, men nu börjar jag känna att det är dags att sätta gränser även här ty kvällen blir liksom så kort. En dans är en dans, den regeln måste jag nog börja tillämpa med ytterst få undantag.

I paus var jag snabb och nådde min önskade position nummer tre i fikakön, således hann även Maria J. precis ansluta och vi köpte fika som sedan avnjöts inne i danslokalen, för min del sittandes på scenkanten. Fiket får på det stora hela bra betyg, men ett stort minus utdelas för att det saknades Trocadero samt för den undermåliga prestandan. Mer självplock och fokus på att hantera snabba betalningar skulle göra stor skillnad.

Jannez bjöd givetvis en utsökt föreställning, det blir ett rackarns bra drag dessa blandade kvällar. Nu dansar jag ärligt talat alltför ofta till Jannez, såtillvida att det är svårt att varje gång finna kloka saker att säga. De är unika och så viktiga för vår jämtländska danskultur, men samtidigt skulle man kunna önska att de inte vore så dominanta på lokalplanet för detta gör oss så oerhört beroende av dem och det leder även till en utarmning. Kaxås, Laxsjö, Alsen och Hallen, dessa ställen som kör enstaka danskvällar ute i bygderna är som det nu känns beroende av Jannez och vi måste sträva efter att kunna få även andra band att fungera vid dessa dansarrangemang.

Kjelle noterade uppmärksamt den tragiska avsaknaden av Trocadero på Hallgården denna kväll, något som han dock gjorde sitt bästa för att kompensera genom att i sista versen låta justera texten på Marguerita Time och istället utropa "It's Trocadero Time". Till kvällens drink utsåg han följdaktligen också just Trocadero!

En lugn och skön hemresa i ett snudd på meditativt tillstånd följde, ackompanjerad av Bryan Adams som tycktes väcka nostalgisk sånglust hos såväl undertecknad som hos Maria F. och Eva medan Maria J. ägnade tiden åt att leka lite fågelholk.

Tack för en väldigt rolig kväll i Hallen. Ännu ett dansgolv har nu besökts och för min del avslutades därför kvällen med en liten ceremoni i hemmets lugna vrå där en ny nål applicerades på danskartan.

NOT: Den uppmärksamme noterar givetvis att nålen för Fröjdholmen på bilden ovan rimligen måste har fel färg då den är blå, vilket motsvarar 2-9 danskvällar. Givetvis har jag dansat på Fröjdholmen fler än 10 gånger och den nålen har nu bytts ut mot en grön. Även LEJon har fläckar, eller var det solen??