Dansdagbok 2011-03-19: Sundsvall, Folkets Park

Resorna till Sundsvall börjar nu bli galet frekventa med veckovisa intervaller. Den här kvällen hägrade åter dans på Folkets Park, nu till inga mindre än Zlips. Undertecknad rattade SEM600 i vanlig ordning och med i bilen var denna afton Anna P., Eva J., Jessica S. och M-T. Innan avfärd bjöds superb middag hos Eva, en perfekt uppladdning och med bra tidspassning då vi rullade ut från Östersund prick 18:30. Det var goda körförhållanden och vi ankom till Folkets Park i Sundsvall prick två timmar senare, således fick jag enligt nu etablerad praxis ta min alldeles egna parkeringsruta i besittning.

Det blev en riktigt het kväll på Parken, 450 danslystna människor trängdes och trivdes. Själv dansade jag kvällens samtliga danser och ååååå så mycket härlig dans det blev. Men det blir lite som att äta julbord, man kan inte ta för sig av allt som bjuds och ändå föräter man sig. Av samåkningssällskapet såg jag dock inte mycket under kvällen, dansade föråkning samt första med M-T men det var allt.

Zlips var givetvis gudomliga, jag har inte så mycket konkret att notera annat än att Anna L's önskelåt Pack up nu tillkommit i repertoaren och spelades inte mindre än två gånger under kvällen, uppenbart till mångas förtjusning.

När pausen började så förpassade jag mig skyndsamt ut i foajén för att handla fika i extrafiket där, den kön var då i princip försumbar så det tog bara ett par minuter så hade jag fikat i min hand. Andra rapporterade dock lång väntetid samt att det var brist på såväl mackor som godbitar, fullständigt oacceptabelt att dessa brister skall kvarstå gång efter annan. Personalen är för övrigt allt annat än trevlig och tillmötesgående, det gäller fikapersonalen såväl som de buttra vakterna.

Efter dansen blev jag kvar rätt länge för kramkalas med dansvänner och eftersnack, samt för en del prat med andra arrangörer. Väl i bilen vid tvåtiden så sov baksätet snart och vi rullade raskt hemåt genom natten. Fram till Bräcke lyckades jag hålla tröttheten stången men där fick jag ta en första bensträckare och ge mig själv en liten syrekick. Anna lämnade vi så av i Mordviken och därefter följde de sista milen under en hård kamp mot tröttheten, dock hade jag läget under kontroll.