Dansdagbok 2011-07-23: Malung, Folkets Park Orrskogen

Lördagskväll i Malung, dansveckans sista kväll och tillika min andra afton i detta dansens Mekka. Dagen hade varit lugn och skön med god mat och umgänge med goda vänner, jämfört med kvällen innan så kände jag mig laddad och redo för dans. Kvällens första halva blev också riktigt bra och jag dansade nästintill oavbrutet trots att det var helt galet svettigt. Dessa fyra timmar tillbringade jag på bana 3 där Zlips och Blender stod för musiken, som alltid kanonbra från båda banden. Jag hade ett sådant flyt, kanondans efter kanondans och det fanns faktiskt skapligt med utrymme för att kunna dansa. Tidigare välprövade kort blandades med helt obekanta och toppades med att jag lyckades få dansa med några som jag sett många gånger men inte tidigare lyckats få chansen att dansa med.

Vid 23:30-tiden gick jag till bilen för att byta om och i detta avbrott så växlade kvällen karaktär. Med ny och torr t-shirt klädandes min lekamen så återvände jag till parken där Brattburgare och Trocadero fick passera min strupe. Ja, ni läste faktiskt rätt, efter idogt letande, när allt hopp var ute, då fann jag till slut Trocadero i en av restaurangerna i Orrskogen. Det var i den första, lite bättre, restaurangen på området som den ädla drycken stod att finna, övriga matserveringar sålde bara läsk från den förkastliga amerikanska läskindustrin, så oansvarigt. När jag ändå talar om mat så kan jag inte låta bli att beklaga mig lite över de fantasilösa hamburgarna, alltför välgrillade burgare i kalla och tråkiga bröd, ihoplagda utan finess i paketeringen, tänk så mycket bättre man skulle kunna göra den kulinariska upplevelsen med ytterst små extra medel.

Efter mitt omklädnings- och matavbrott så tillbringade jag nästintill två timmar dansandes till Dreams, Nova, CC & Lee samt Sannex, detta på bana 5 och bana 2. Egentligen känner jag mig inte hemma på bana 2, om man ser till band och publikklientel, men däremot har ju bana 2 ett riktigt dansgolv till skillnad mot såväl bana 3 som bana 5. Även om inte golvet var anmärkningsvärt väl vallat så var skillnaden verkligen slående, här kunde jag ju verkligen dansa. Genom denna visit på bana 2 så insåg jag varför jag känt mig så halvdan på att dansa såväl på fredagen som under lördagens inledande timmar, tröga golv begränsar mig verkligen i dansen och att placera mig på ett glidlöst dansgolv är lite att förspilla den verklige LEJon, min dans blir inte alls densamma, så mycket tråkigare. Överlag så är detta med glidbehov och glidtolerans något som jag förbryllas över och ett område där jag faktiskt beundrar de äldre dansgenerationerna som tycks vara så mycket kapablare att hantera och ta vara på ett glatt dansgolv. Jag kan tycka att de flesta som dansar på bana 3 är duktiga dansare, men samtidigt så verkar de inte tåla lite glid och då blir jag fundersam, hur kan kliva-runt-dans bli riktigt bra? Jag försöker alltid att ha skor med de allra glattaste sulorna, ändock kan jag aldrig få nog av glid och jag har aldrig, läs det igen, ALDRIG, tyckt att ett dansgolv har varit för glatt. För mig så innebär mer glid mer möjligheter, utan gränser eller undantag. Ok, nu buggar ju inte jag, men oavsett dans så är det ju en teknikfråga att hantera och ta tillvara glid. Fint glid och bra teknik, det är nycklarna till att nå fulländad njutning, på dansgolvet.

Den sista halvtimmen tillbringade jag åter på bana 3, tillbaka i trögheten efter den glada och glatta upplevelsen på bana 2. Med Zlips och Blender på scen samt "min publik" på bana 3 så föll det sig dock naturligt att avsluta kvällen och malungsvistelsen där. Det blev åter fina danser med bekanta såväl som nya fynd och slutligen skulle kvällen avrundas med extranummer. I detta skede så kliver Zlips som så många gånger förr fram och visar vad det innebär att bjuda på extranummer, samt vad det innebär att leverera levande musik. Blender, som jag ju i de flesta avseenden beundrar, står sig slätt i jämförelse och blir nästan pinsamma vid sidan av Zlips som imponerade med sina rockiga extranummerpotpurrier (potpurri är för övrigt ett fint gammalt ord som jag föredrar framför medley som ej har någon naturlig svensk pluralform). Efter att Blender så försökt sätta punkt för kvällen genom att lugna ner oss med nya fina När vi äntligen såg varann så var publiken ändå inte nöjd förrän Zlips bjudit på Golden Eye, ett magnifikt slut!

Vad mer har LEJon att reflektera över efter dessa dagar? Jo jag måste nu ta mig i kragen och skriva några ord om något som jag länge funderat på, stört mig på, men som riskerar att kräva en så komplex analys att en icke-ambitiös insats kan bli bristfällig. Jag måste förmodligen återvända till ämnet i en separat artikel, men jag inleder min analys av ämnet här och nu, "Gnuss till varje pris?" skulle kunna vara en lämplig ämnesrubrik. Jag var personligen sen med att börja gnussa, mitt motstånd var grundmurat och först sensommaren och hösten 2009 så förleddes jag in i dessa banor. För mig blev det en ny utmaning till vilken jag hade väldigt blandade känslor, men nu två år senare har jag hunnit såväl utveckla som förfina och analysera gnussen till den grad att jag tycker mig kunna se på den med sunda ögon och jag måste erkänna att jag mer och mer ifrågasätter den, trots att jag själv absolut uppskattar den i många lägen. Problemet som jag ser det är att gnussen blivit en "het" grej och vissa tycks se den som ett självändamål och som något självklart positivt för dansen. That's just crap! Det är absolut inte så att gnuss alltid ger bättre dans, nej många gånger kan det vara tvärtom, iaf för mig så är det så att mina möjligheter till levande och kul dans kan vara långt större om jag dansar kind-mot-kind, beroende på många olika saker såsom trängsel, glid, musik och danspartner. Inte minst snabb foxx gör jag oftast bättre dans av om jag inte gnussar, men ibland kan även lugna danser göras bättre utan gnuss och det kan ibland kännas bra att komma närmre, vilket man gör om man "kindar" (det kan för vissa låta knäppt att man kommer närmre om man INTE gnussar, för den som tänker så rekommenderar jag lite mer tankearbete tills påståendet går in, hehe). Jag vill också bestämt hävda att man bör lära sig dansa innan man börjar gnussa, nu dansar jag ju bara med tjejer men jag har många gånger upplevt att "den här tjejen är rätt oerfaren men skulle kunna hänga med duktigt om vi bara inte gnussade för det fixar hon inte". För många så är det så att de inte lär sig dansa eftersom de prompt skall gnussa. Kontentan är således att gnuss inte får vara något självändamål, det gör inte dansen bättre utan utgör kort och gott möjliga men alls inte nödvändiga variationer i dansen. Jag kommer att försöka återfinna en bra kind-mot-kind-dans vilken jag känner att jag tappat lite av till följd av allt insiktslöst gnussande de sista två åren, i denna process ser jag fram emot en massa härligt kinddansande, i lagom omväxling med gnuss. Jag dömer inte ut det ena eller det andra, en bra balans är det jag eftersträvar!