Dansdagbok 2011-09-10: Örnsköldsvik, Folkets Park

En maralördag i Ö-vik, alltid en dag som tycks passera helt galet fort oavsett vad man väljer att ägna den åt. För min del innebar dagen sömn fram till klockan elva, sedan delikat frukost med hälsingevännerna, varefter jag och Lina kom att tillbringa huvuddelen av eftermiddagen slappandes i solen nere vid gästhamnen. Det var en riktigt varm och skön septemberdag, solen stekte så att ansiktet brände efteråt. Vid 17-tiden mötte vi upp Christian A. och Micke L. för gemensam tacomiddag på kebabhaket runt hörnet från Stadshotellet, helt ok uppladdning för danskvällen och undertecknad fick sig dessutom äntligen en Trocadero till livs. Efter middagen fann vi det passande med en liten lur innan dansen, lurandet blev dock lite längre än planerat vilket ledde till att vi anlände till Parken "rejält" försenade, först vid 19:10.

Efter några helt ok danskvällar, inklusive fredagens marakväll, med massor av bra danser men utan att jag riktigt nått det där fulländat magiska tillståndet då dansen helt och fullt tar över min kropp, så hade jag vid det här laget börjat släppa tanken på detta och återigen lägga alla förväntningar åt sidan. Så kändes det också när vi anlände till Parken och gick upp till dansgolvet, jag tänkte kort och gott att det blir väl en trevlig danskväll med en massa bra danser. När jag och Lina tog första stegen och gled ut på dansgolvet kände jag dock omedelbart den där obeskrivliga ilningen fortplanta sig genom hela min kropp, plötsligt så sammanföll alla dessa begripliga och obegripliga förutsättningar som krävs med det där sista som jag omöjligt kan sätta fingret på. Jag var utvilad och avslappnad och i god form, stämningen var rätt, musiken inspirerande, dansgolvet glatt och välkomnande, dansutrymmet generöst, och så hade jag den bästa av de bästa att dansa med. Du lockar fram den i särklass allra bästa dansen ur mig, samverkar, samskapar, kopplar samman likt ingen annan, plötsligt så är vi där i det där tillståndet som inte kan beskrivas, där varje rörelse är en samklang, där inga hinder finns. Några få danser, en halvtimme som kändes som en enda dans utan minsta avbrott, gav mig egentligen allt jag kunde önska eller behövde, dessa danser gjorde hela marahelgen och fullt ärligt hade jag kunnat avsluta där. Nu gjorde jag givetvis inte det och kvällen kom vidare att bjuda på många trevliga danser och stunder, men faktum kvarstår att denna halvtimme gjorde hela min helg.

Musiken denna afton kan inte sammanfattas som annat än fenomenal, rakt igenom. Zlips inledde och satte nivån, varpå Dreams tog över och överraskade de flesta med att behålla känslan som Zlips gett oss, de höll samma klass och de bjöd på samma kraftfulla men hjärtliga jävlar-anamma-attityd. Med Expanders som tredje band behöver jag knappast säga att detta intryck kvarstod kvällen igenom, alla tre banden levererade ett tryck och skapade i samklang med publiken den där härliga stämningen som ibland kan uppstå på en Ö-viksmara. Det som gläder mig extra mycket är den härliga uppvisning som Dreams bjöd på, de vann många danshjärtan den här kvällen och det är väl förtjänt. Förhoppningsvis kommer den här spelningen att ge ringar på vattnet för Dreams och en språngbräda för spelningar på fler arenor. Själv gav intrycken mig en spark i baken till att boka in Dreams och jag hoppas fler arrangörer gör samma sak.

Till skillnad mot fredagens skyltkaos så förblev skyltarna släckta hela lördagskvällen, på sätt och vis bättre men likväl HELT JÄVLA FEL på en Ö-viksmara. Hallä, vi befinner oss i Norrland och här har vi hitintills hållit anarkin stången. För mig så innebar detta givetvis det vanliga, antalet tillfällen då jag hann med att bjuda upp kunde räknas på en hands fingrar. Skyldiga till fördärvet var denna kväll Zlips, förmodligen av ren aningslöshet och sen följde Dreams efter. Expanders försökte få ordning på skylten, men vågade inte själva styra upp det när ingen annan gav dem något gensvar. Som vanligt så fanns inte heller någon verklig arrangörsrepresentant på plats i lokalen som kunde styra upp det hela, väldigt märkligt men inget nytt för Ö-viksparken.

Jag hade en riktigt bra kväll i Ö-vik denna afton med så mycket bra dans, men efter den förträffliga inledningen så kunde inget annat ens komma i närheten. Mellan klockan 22 och 22:45 så offrade jag dansen för att istället förse alla bilar på parkeringen med flygblad för Dansyran. Därefter hann jag med en dans innan det var dags för den stående 23:00-träffen nedanför trappan där Håkan och Marie-Therese mötte upp för gemensam färd till Max. Vi hade en kanontrevlig timme på Max där jag avnjöt ett Friscomål som jag sköljde ner med en egenblandad Black-Orange.

Förvånande nog så upplevde jag ingen som helst dipp i energi eller humör den här kvällen utan tiden gick bara rysligt fort. Plötsligt var allt över och efter extranumren smet jag raskt ut från Parken för att undkomma den värsta kramkalashysterin.