Dansdagbok 2013-05-04: Täfteå, Logen

Det som skulle komma att ske denna afton var något synnerligen otippat, en danskväll som helt och fullt klassificerar under rubriken studiebesök. Detta halvknäppa äventyr kom sig av att jag under dagen var och hjälpte till med inför-säsongen-fixande på Hanssons Loge, och därifrån hade ett gäng bestämt att de på kvällen skulle samla ihop en minibuss och förära Täfteås sommarpremiär med ett besök. Jag skulle aldrig själv ha kommit på tanken men när nu erbjudandet fanns där så tänkte jag att det ändå är något som borde upplevas AFK. Sagt och gjort, strax före klockan 18 (mätta av Engströms delikata middag) blev jag och Karin upplockade i Långsele och vi begynte den långa färden upp till Umeå och Täfteå. En skumpig tre timmar lång resa senare var vi på plats lagom till första dans, precis som 900 andra danssuktande människor från när och fjärran. Jag trodde att kvällens skumpiga resa då var över, men jag skulle strax få erfara att det ännu bara varit en uppvärmning inför det som nu stundade, det stora kosläppet i Täfteå.

Så vad säger man om en kväll som denna? Ja jag måste erkänna att det sannerligen var en upplevelse, om än ingen dansmässigt överväldigande sådan. Främst så är det imponerande att idag se dansarrangemang av enkelt slag, med ett band i fyra timmar, locka så mycket folk. Man behöver inte vara något LEJon för att räkna ut att detta var en ekonomiskt och därmed hållbarhetsmässigt lyckad kväll. Åldersmässigt så var besöksklientelet av ett slag som vi tyvärr inte ser så mycket av längre ute på allmän dans, huvudsakligen 50+ och människor av alla de sorter. Stämningen var hög, publiken entusiastisk och golvet härligt glatt, men den dominerande känslan var ändock upplevelsen av att befinna sig mitt i en vilt skenande buffelhjord, eller för den delen mitt emellan fem samtidigt krockande skenande buffelhjordar.

Bortsett från kalabaliken på dansgolvet så kan man knappast påstå att förutsättningarna för utopisk LEJondans var optimala i musikväg heller, mina erfarenheter av Drifters är sparsmakade men de möten som varit har inte direkt väckt någon utpräglad kärlek. "Mina fötter rör sig inte", uttalade jag som nobbningsfras till Helene Ångström när vi var i Nälden för några år sedan och Drifters stod på scenen. Visst, det låter inte illa på något sätt men det är i stora delar så extremt tråkigt och inte alls min grej. Jag dansade dock och räddningen denna kväll var att jag i förväg annonserat min ankomst och därmed (måhända) lyckats locka åtminstone en ytterligare icke-stammis att besöka Täfteå denna kväll, Monika F. räddade helt klart min kväll.

Vad mer kan sägas om Täfteå loge? Det är ett på många sätt trivsamt ställe, en stor danslokal och funktionellt på alla sätt (undantaget då det inre vassa hörnet som L-formen ger där det ständigt uppstod extra tumult). Entrépriset på 170 spänn är högst i klassen för likande ställen men inte astronomiskt, med sådana besökssiffror så BEHÖVER man inte ha ett så pass högt entrépris men å andra sidan så KAN man ha det. Om entrépriset var högt så var dock fikapriserna desto attraktivare med ett index så lågt som på 40:-, föredömligt. Fikat höll god standardklass och det fanns Trocadero, att Egon dessutom bjöd gjorde ju inte saken sämre, tack för det!

När danskvällen sedermera nådde sitt slut var det ett trött men ändå inte särskilt dansutmattat LEJon som tog plats längst bak i bussen för ännu några skumpiga timmars färd. Längs vägen stannade vi för att inmundiga medhavd matsäck, samt för att tanka. Först vid 5-tiden på söndagsmorgonen kunde jag sluta ögonen och sova gott i min härligt mörklagda "skrubb" på Engström-Asplunds danspensionat.