Dansdagbok 2010-07-15: Härnösand, Mellanholmen

Danskväll: 
2010:45
Datum: 
torsdag 15 juli 2010
Tid: 
19:00-01:00

Egentligen hade jag inte tänkt bevista dansfestivalen i Härnösand, eller dansbandsfestivalen som de av någon outgrundlig anledning valt att kalla spektaklet. Nu var det givetvis inte så att jag på något sätt tänkt bojkotta det hela för sakens skull, men att klämma in detta i den ordinarie dansplanen krävde ju faktiskt att jag offrade något annat dansarrangemang på redan etablerad arena. Nu fick hur som helst Kovland stå tillbaka denna torsdagskväll, till Härnösands fördel, och i efterhand är jag långt ifrån övertygad om att det var ett sådant klokt val.

Från första stund när jag hörde om dansfestivalen i Härnösand så har jag sett på det hela med stor skepsis. Jag betvivlar inte att arrangörerna lagt ner enormt mycket kraft, energi och pengar på att göra detta till ett riktigt bra arrangemang, men likväl kvarstår ett antal parametrar som jag redan i förväg tyckte talade mot arrangemanget som sådant. För det första så har sådana här jättearrangemang mycket som talar emot dem helt enkelt för att konkurrensen om publiken är stor den här årstiden, och det krävs att man kan skapa mervärden som lockar publiken att välja just detta arrangemang i ett digert utbud. I många år har Gräsmyr kört sin dansvecka just dessa dagar och Härnösands dansfestival ser jag som en ren provokation mot Gräsmyr som ju faktiskt inte ligger särskilt avlägset. Likaså finns det ett antal väl inarbetade arrangörer som kör, i mina ögon mer seriösa, regelbundna dansarrangemang under hela sommaren och många dansare väljer med rätta att inte svika dessa i första taget. Det är viktigt att här förstå ett ett arrangemang av den här kalibern aldrig kan förvänta sig publik bara för att det är en stor satsning utan man måste som alla andra aktörer på en fri marknad locka med mervärden för publiken.

Så, förutom att man redan i utgångsläget har en konkurrensnackdel mot andra redan etablerade arrangörer i regionen (och därför egentligen måste kunna locka med något mer för att ens kunna slå sig in) så blir också sådana här stora arrangemang lätt väldigt kostsammma, varför det är lätt att som arrangör tro sig behöva och kunna ta ut märkbart högre entréavgifter än vad som är vedertaget vid andra dansarrangemang. Det man då glömmer är att prisskillnaden måste kunna motiveras med tydliga mervärden, och bara det faktum att det som helhet är ett större arrangemang innebär inte per automatik något mervärde för enskilda besökare. Att det i praktiken genomförs två arrangemang i ett och samma, med dans på två banor riktat till olika publik, spelar ingen som helst roll för en enskild besökare, ty den dansbana som en enskild besökare inte själv är intresserad av saknar värde för denne. Vid ordinära dansarrangemang med 3,5 timmars effektiv danstid ligger entrépriset för närvarande i storleksordningen 130-150 kronor, medan nonstopkvällar med dubbla band i 5-7 timmar idag vanligen genomförs med en entrénivå på 160-180 kronor. Att då sätta ett entrépris på 260 kronor tyder i mina ögon inte på något annat än fartblindhet och brist på förståelse kring värdering av det egna upplevelseerbjudandet. Visst, kunden kunde komma billigare undan med förköp, förköp är dock som jag ser det ett onödigt jävla otyg som förvisso kan få tillhandahållas för att underlätta för kunden som därmed skall garanteras att slippa köa eller ha kontanter med sig, men även förköpspriset var onödigt högt för en sex timmars nonstop och förköp gick tydligen inte heller att köpa längre än till dagen innan. Första stora missen i arrangemanget var således prisnivån.

Mina negativa föraningar till trots så åkte jag dock till Härnösand med ett förhoppningsfullt sinnelag. Vädret var strålande och danshumöret sköt således i höjden. Jag befann mig på Selsålandet där Isabell och Daniel slöt upp strax efter klockan 17, Isabell från Östersund och Daniel från Ottsjön. Daniel erbjöd sig att köra till Härnösand och till detta tackade jag givetvis inte nej. Vi kom iväg vid 17:30 och blev således aningen sena, väl framme i Härnösand tog vi de första dansstegen kring 19:30-snåret.

Det rent fysiska läget för detta arrangemang kan man inte klaga på, Mellanholmen bjöd på en vacker inramning intill vattnet och utrymmena var väl tilltagna. Dansgolven i de två temporära danslokalerna var riktiga trägolv och jag ger dessa godkänt betyg även om de lämnade en hel del mer att önska. För det första så var glidet sparsmakat, särskilt inledningsvis, och detta kändes i kroppen såväl under kvällens gång som dagen efter. För det andra så lutade golvet inne på den stora (moderna) banan, om än inte mycket så ändock tillräckligt för att störa åtminstone mig. För det tredje så fanns det en hel del kanter mellan de "golvstycken" som sammanfogats, kanter som jag många gånger fastnade i och som utgjorde det i särklass största irritationsmomentet.

Banden på den moderna banan gjorde båda bra ifrån sig, Blender var som alltid bländande och även Gamblers föll mig rätt väl i smaken, dock kan de senare omöjligt tävla med Blender varken med avseende på repertoar och framförande eller om man ser till publikkontakt och närvaro. På den mogna banan, vars lokal passande nog utgjordes av ett cirkustält, spelade Torgny Melins och Martinez. De förstnämnda passade som hand i handske i lokalen där de tutade på med sina saxofoner likt elefanter i manegen. Jag och Isabell gjorde ett försök till att testdansa det mogna dansgolvet till Torgny Melins men vi avbröt efter cirka tio sekunder då vämjelsen blev för stor. Senare under kvällen gjorde jag ett besök och dansade en dans till Martinez tillsammans med Carola. Visst, Martinez är ju långt ifrån lika tragiska som T-M men inte är de särskilt roliga de heller. Några ytterliggare omdömen eller kommentarer om de mogna banden undandrar sig min bedömning, för mig hette banden för kvällen Blender och Gamblers och inget annat.

Vid 22:30-tiden tog vi fikapaus och köpte hamburgare till det acceptabla priset av 45 kronor, i min mage slank (hör och häpna) även en cider ner (40 kronor för 33 cl). Priserna på mat och dryck var givetvis inte låga men ändock acceptabla, typiska festivalpriser skulle jag säga. Hamburgarna var ok, det märktes att de legat på varmhållning en längre tid men var ändå ganska väl komponerade. Vatten fanns att tillgå, vilket ju är ett grundläggande krav men ändock något som bör nämnas som positivt för arrangemanget. Jag hade dock önskat att vattnet funnits närmre till hands, i det stora tältet lämpligen inne i tältet åt det hållet där baren var eller möjligen alldeles utanför entrén (det förstnämnda placeringsförslaget hade förmodligen kunnat leda till merförsäljning av såväl mat som dryck).

Dansmässigt så var det en blandad kväll, det tycktes finnas ganska gott om duktiga och trevliga dansare på plats. Jag hade en kul kväll på det stora hela, men det har jag ju alltid och det var inte direkt något extraordinärt med arrangemanget som sådant som räddade min kväll. Sällskapet i bil, vid fika och på dansgolv var dock mycket trevligt, förutom mina samåkningskumpaner vill jag tacka grabbarna i Fålings för trevliga pratstunder under kvällen.

Det som kom att överraska mig mest var kvällens sluttid som jag inte reflekterat över varken före eller under kvällens gång, men som jag bara antagit skulle vara 02:00. En kort stund före klockan ett började dock Blender prata om att de hade två danser kvar, vilket skapade stor förvirring i min hjärna. Efter att ha pratat med Carola stod det klart även för mig att kvällen faktiskt skulle ta slut klockan ett och detta förbryllar mig verkligen ännu. Varför köra bara till ett och varför köra bara sex timmar när man har två band som vanligtvis spelar 3,5 timme under en danskväll? 2 x 3,5 är med min matematik fortfarande sju, men kanske räknar man annorlunda i Härnösand. Som grädde på moset så tilläts inte banden att bjuda på extranummer, Blender gjorde det kloka valet att strunta i detta förbud och spelade en låt medan Gamblers tydligen inte vågade göra detsamma trots att Lasse uppmuntrade dem. Att vägra låta villiga band bjuda en entusiastisk publik på extranummer, det är något som man som arrangör inte har råd att göra. Tillstånd hit och tillstånd dit, det är formellt dravel i sammanhanget. Den som skulle höja på ögonbrynen för att banden spelar en kvart extra skulle jag vilja möta öga mot öga, vederbörande kan nämligen omöjligt komma med något substantiellt argument utan skulle i så fall bara luta sig mot byråkratiskt trams. Detta med att danskvällen endast räckte till klockan ett och att banden förbjöds spela extranummer, det var den andra stora missen i detta arrangemang.

Vi rullade så hemåt i natten, mumsandes på medhavda stutar och Delicatobollar samt halsandes en och annan Trocadero.

Kommentarer

Ja detta va ju en annorlunda kväll Blum 3 roligt hade vi ändå och träningspass fick man på golvet som hade både uppförsbackar o nerförsbackar Blum 3 Roligt var det iallafall, synd man missar blender när de e hemmavid bara. Tråkiga arrangörer bara som inte tillät extra nummer Sad men blender bjöd på ett iallafall Smile

Jovisst gjorde vi det hela till en rolig kväll, och det fanns ju faktiskt en hel del positivt bland fadäserna. Dirol