Med Voyage på Furuparken markerades definitivt slutet på ett expansivt, tufft, men roligt arrangörsår. Vi fick också ett väldigt trevligt avslut med en toppenkväll, Voyage hittills bästa kväll på Furan och ett enormt gensvar från publiken.

Efter 25 arrangerade kvällar under året kan vi inte annat än vara stolta över vad vi åstadkommit, men också väldigt ödmjukt glada för all positiv återkoppling vi fått, och tacksamma gentemot alla som engagerat sig och bidragit till att göra detta möjligt.

Voyage, ni bjöd oss på en riktig toppenavslutning på vårt 2014, stort tack!

En ledig dag och en likaledes ledig kväll med egen dans i sikte väntade, fast givetvis inte en helt ledig dag då jag och Lina passade på att kombinera resan till Skönsberg med en affischeringsrunda för den annalkande Jannez/Sannex-kvällen på Bollsta FH den 4:e januari. Sagt och gjort, vi rullade hemifrån vid 15-tiden och tog rutten Bispgården-Långsele-Sollefteå-Bollsta-Kramfors-Härnösand-Sundsvall. Väl vid destinationen blev det kebabrullesmiddag innan vi intog Skönsbergs Folkets Hus ca 30 minuter efter avstamp. Flygblad för Bollsta lades ut, sedan var det dags att beträda dansgolvet.

Blender på Furuparken första fredagen i december, en tradition sedan många år. Jag hade en tydlig känsla inför kvällen att detta skulle bli en riktig toppenkväll och den föraningen visade sig vara korrekt. Många gäster och en fantastiskt god blandning av folk, många saknade ansikten skådades den här kvällen och det kändes precis som det skall göra, hög stämning från första till sista stund.

Blender bjöd förstås på en toppenspelning, de har helt klart taggat till på nytt och förkylningar till trots så gav de verkligen allt, tveklöst högsta klass.

Efter två helgers "ledighet" var det så dags att hälsa Furans främsta husband, Zlips, välkomna tillbaka. Lite bortskämd som jag blivit med Linas närvaro på Furankvällarna kändes det lite jobbigt att åter behöva klara mig utan henne, men med andra starka krafter närvarande så fungerade förstås allt väl. Karin chefade i fiket och på plats hade vi såväl Cecilia, Emma och Jasmine som Lars, Roger och Anette, även Helene dök in en liten stund och gjorde några handtag. Jag saknade dock Lina, hur duktiga vi andra än är så kan vi aldrig säkra kvalitet i alla led lika bra när inte hon är med oss.