INTRESSANT! Det är ett ord som kan få sammanfatta denna danskväll, rent personligt. Detta icke-värderande ord lämpar sig ibland för att accentuera egenheter utan att för den skull varken hissa eller dissa, inte sällan när detaljer eller omdömen önskas lämnas därhän eller endast lindas in i omsvepande ordalag. Detta är ett sådant tillfälle.
Årets besök på Ärstaparken kom att infalla denna onsdag då bästaste Shake skulle stå för musiken. Jag körde och tillsammans med Isabell och Marie-Therese lämnade jag Östersund vid 17:50. Efter en körning i lagom högt tempo hade vi avverkat de dryga 18 milen på knappa två timmar och anlände i lämplig tid vid 19:40.
Senast jag besökte Folkparken i Moliden var 2007 och jag övernattade då hos Tessan och Örjan. Sedan dess har jag strävat efter att finna lämpliga tillfällen att åka men inte lyckats förrän nu, antalet intressanta tillfällen som bjuds per säsong är ju inte så många och dessutom är det rätt långt att åka så helst bör det gå att kombinera med någon fler dans utefter samma turnérunda. Den här gången blev det dock en tur-och-retur-resa, om än att jag övernattade till dagen efter.
Som vanligt denna julifredag vankades det dans till Blender på Sandviken. Jag inledde kvällen med grillmiddag hemma i Optand tillsammans med Isabell som tyvärr skulle jobba natt och därför inte kunde komma med och dansa. I vanlig ordning anlände jag till Sandviken strax före klockan 21 och tillsammans med Jessica J. var jag först att ta dansgolvet i besittning. Jag lyfter på hatten och tackar Jessica för denna överraskande inledning!
Furuviken i Hällesjö firar 40-årsjubileum och denna afton vankades det jubileumsdans, givetvis till tonerna av inga mindre än Jannez eminenta orkester. Jag hade kört hem från Malung på MC under dagen och inte hunnit mer än att mellanlanda hemma för snabb middag och dusch innan jag i SEM600 rullade iväg mot Hällesjö, nu på fyra hjul i SEM600. Med i bilen var även Isabell och Anna B., lite förseningar gjorde att vi kom iväg från Östersund först strax efter klockan 19 men jag lyckades ändock pricka in ankomst nästan enligt normal LEJon-tidtabell (20:56 istället för 20:55).
Vilken kväll, det är svårt att inte låta superlativen hagla okontrollerat i efterdyningarna av denna afton. Ibland lämnar man dansbanan med den där obeskrivligt fulländade lyckokänslan som i sin enkla okomplicerade form kort och gott ger ett känslomässigt svar på meningen med livet, detta blev en sådan kväll.
Efter en rejäl sovmorgon inleddes måndagen med dagboksskrivande för söndagskvällen följt av en promenad in till centrum för att handla lite, bland annat en ny 1,5-liters Trocadero till kvällen. Strax före klockan 15 mötte jag tillsammans med Melissa och Lillen upp Lina och hennes team från Eyeworks och därefter anslöt först jag och sedan övriga till Jannez traditionella fest vid Scoutstugan.
PERSONLIG PREMIÄR!
Äntligen! Efter två månader av idel mogendanser på Sandviken så var torkan slutligen över och det vankades denna afton dans till underbara Jannez orkester här på Östersunds mest klassiska sommardansställe. Jag åkte själv och kom direkt från Selsålandet där jag hade tillbringat veckan. Jag anlände vid 20:50 och då var det redan många bilar på plats. Bland annat var det en rackare som hade snott min parkering varför jag tvingades finna en annan plats, tänk så respektlösa vissa människor kan vara.
Egentligen hade jag inte tänkt bevista dansfestivalen i Härnösand, eller dansbandsfestivalen som de av någon outgrundlig anledning valt att kalla spektaklet. Nu var det givetvis inte så att jag på något sätt tänkt bojkotta det hela för sakens skull, men att klämma in detta i den ordinarie dansplanen krävde ju faktiskt att jag offrade något annat dansarrangemang på redan etablerad arena. Nu fick hur som helst Kovland stå tillbaka denna torsdagskväll, till Härnösands fördel, och i efterhand är jag långt ifrån övertygad om att det var ett sådant klokt val.
