Oktobermara i Gävle, ett nytt fenomen som jag naturligtvis var nyfiken på samtidigt som det egentligen inte lockade så hårt då jag ju generellt är lite kluven till dansmaror. Att åka eller inte var en frågeställning som jag kämpat med ett tag, med min vanliga beslutsframförhållning så visade det sig svårt att finna boende i Gävle och därmed hade jag i stort sett uteslutit detta arrangemang ur mina planer.

Det har nu blivit en tradition på Furuparken att i oktober bjuda på en onsdagsdans med Jannez där var tredje dans är gammeldans, detta på bekväma vardagstider och till en låg entré. Det här är ett idag unikt koncept, ett koncept som inga andra än Jannez kan bjuda på. Även om jag varit fullt medveten om hur speciellt och udda detta med att ett modernt toppband spelar utsökt gammeldansmusik så var det först denna afton som jag insåg vidden av det hela. Att nu sitta i rollen som bokare för Furuparken har tvingat mig att se på detta med nya ögon, och med det har nya insikter växt fram.

Traditionen med dansgala på Östersunds Folkets Hus (numera OSD) i början av oktober har funnits sedan 2005 och sedan 2007 har fredagskvällens sättning av band varit densamma, Jannez, Perikles och Shake.

Många gånger har jag dansat på Furuparken, och många gånger har jag dansat till Shake, men den här kvällen var ändock en premiärkväll, och det i tre dimensioner. För det första så var det säsongspremiär på Furan, för det andra så var det Shakes första spelning i den nya sättningen med Linda och Johan, och för det tredje, vilket var det för mig personligen mest påtagliga, så var det min första kväll som arrangör på Furuparken.