År 2014 har börjat bra, redan fjärde fredagen så hände det som jag inte minns när det senast skedde, jag packade ihop för dagen och lämnade nöjd kontoret redan strax efter att Tom gått klockan 17. Väl hemma var det dock fredagströttheten mer än fredagspartyhumöret som dominerade, jag lade mig på sängen och kunde inte föreställa mig någonting som denna kväll skulle kunna förmå mig att lämna den lugna tillvaron. Fel har jag haft förr och innan jag visste ordet av så hade Ångström/Linderos övertygat mig om att göra dem sällskap för middag och dans på OSD.

Det är en handfull år sedan Expanders senast gästade Furuparken, men nu kände jag att det var dags att på allvar göra en satsning för att återetablera dem i Östersund och Jämtland. Jag hade positiva vibbar innan och med facit i hand måste jag säga att min målsättning med kvällen uppnåddes, om än att vi förstås hade behövt lite mer folk för att riktigt få ihop ekonomin. En lyckad afton blev det dock med en hysteriskt nöjd publik som gav ett sådant gensvar till Expanders att jag knappt kan säga om jag varit med om liknande i Östersund med omnejd, magiskt.

För tolfte året arrangerade Tina och Monica nostalgidansen med Perikles i Erikslund. Jag åkte själv eftersom jag sedan skulle köra vidare mot Sundsvall och Härnösand för Mara-möten på måndagen. I lagom god tid vid 20:50, ganska precis en timme efter att jag lämnat Optand, parkerade jag SEM utanför Erikslunds Folkets Hus. Tre stora bussar och en parkering nästan helt fylld med bilar lovade en publikrik kväll och mycket riktigt så blev det fallet, ja det blev publikrekord för nostalgidansen.

Min första säsong som arrangör på Furuparken och jag tvingades bryta en mångårig tradition genom att avstå Trettondagsafton, då denna helgdagsafton det här året inföll på en söndag då det ju av än mer väletablerad tradition alltid innebär bingo på "Furan". Helt olyckligt föll sig dock inte detta då Perikles gärna ville komma och spela fredag den 3:e, vilket alltså fick bli en ack så bra ersättning.