Sent omsider vaknade jag upp till denna dag i Hudiksvall, en behövlig "göra ingenting"-dag. Fast, helt "göra ingenting" var den förstås inte utan en del Mara-jobb skulle den inrymma, som alla dagar just nu. Mestadels var det dock ett slaget LEJon som utan egentliga ambitioner halvslumrade igenom dagen, glass på stan var måhända det mest komplicerade vi tog oss för med.
Efter en lång tung dag på Selsålandet med en tuff att-göra-lista och en trött-trött kropp begynte jag denna afton en femdagars affischeringsturné för Maran. Första anhalt var Stugun där lastpallar införskaffades, sedan gick färden mot Ånge som denna afton bjöd upp till dans på Tallbacken, Perikles för andra kvällen i rad. För mig var det första besöket på anrika Tallbacken, ännu ett ställe där tiden stannat, tyvärr ett ställe som inte riktigt åldrats med värdighet utan lider av mycket flagnad färg.
Dagen efter hemkomsten från Gussjöfinalen hade varit en intensiv dag som samtidigt sprungit ifrån mig alltför snabbt. Trött och långt ifrån peppad anlände jag sent till Sandviken och hade inga stora förväntningar på kvällen, men ack så snabbt sinnesstämningen kan förändras. Ty detta blev för mig en riktigt kul danskväll, en kväll som påminde mig om att det här med dans kan vara riktigt riktigt trevligt, ett lätt sätt att umgås.
Nyss var det premiär, men plötsligt hade hela sommaren passerat och nu var det dags att sluta cirkeln och åter välkomna Zlips till Noret. Sommarens vackra onsdagsväder återvände även denna dag och gav löften om en riktigt fulländad final. Jag och Lina tog emot ett sex man starkt Zlips som formligen sprudlade av energi och galenskaper, vilken eftermiddag vi fick och sommarens i särklass tokigaste och mest svamliga middag, den klassiska Zlips-stämningen fanns där.
I maj bevistade jag Aspåsnäsets premiär med Blender, traditionsenligt på Kristi Himmelsfärdsdag, sen har sommaren sprungit fort och först nu var det äntligen åter dags för en kväll på det ställe där jag förmodligen totalt sett haft mina allra bästa kvällar. Jag åkte in till stan från Selsålandet under dagen för att uträtta diverse ärenden i butiker och på kontoret, varefter middag, dusch och uppladdning för kvällen hanns med "hemma" i Optand som för stunden känns rätt främmande, åter har det blivit en plats för mellanlandning och enstaka övernattningar.
En hel sommar har snart gått och hittills hade jag bara besökt Ånäsparken en enda gång, och det var på premiären med Blender. Hög tid alltså att äntligen åter komma iväg till Kovland för några sköna timmar med dans på välvädrad dansveranda (där jag ju trivs som bäst). Jag och Lina åkte från Selsålandet men redan i Selsviken bytte vi bil då vi hade nöjet att få lifta med Magnus Englund, även Lisa S. var med. Prick klockan 20 var vi på plats, väl planerat och kört Magnus, och kunde ta dansgolvet i besittning.
Det finns märkliga danskvällar, och så finns det märkliga danskvällar, den här kvällen tillhörde båda kategorierna. Eftersom jag missat alla sommarens kvällar på Furuviken, undantaget premiären, så var jag fast besluten om att åka den här finalkvällen, men väl där fanns inte orken. Sommarens och de senaste veckornas höga tempo hade tagit ut sin rätt och jag orkade inte göra mig i ordning och åka som planerat, inte heller fanns någon danslust.
Den här helgen väntade nästintill en hel helg i Långsele. På Hanssons Loge var det dags för sponsorbjudning innan lördagens danskväll med Titanix och för detta var jag och Lina inkallade till tjänstgöring. Vi anlände redan på fredagskvällen och tog vårt "hotellrum" i besittning innan det vankades trivsam middag tillsammans med klanen Engström/Asplund. På lördagen slappade vi sedan länge och fick oss en promenad runt byn innan det var dags att inställa oss till arbete.
Sommarens näst sista Gussjökväll skulle komma att bjuda på ännu en riktig toppenonsdag. I vanlig ordning var vi på plats i god tid för att hinna sopa dansgolv och påbörja förberedelserna innan Highlights rullade in från Nor där de spelat kvällen innan. En trivsam eftermiddag följde med härligt umgänge vid middagen och entusiastiskt bad i det ljumma vattnet, solen strålade över Noret och vi hade det riktigt gott.
Tredje danskvällen denna vecka stod för dörren, inget i jämförelse med de intensiva dansveckor som avklarats tidigare somrar men för denna sommar är det personligt rekord och det känns både ovant och kul att kunna komma ut och dansa igen. Jag och Lina hade rivit vårt tältläger vi Lilltorpet på förmiddagen och rullat mot Hudiksvall där vi tagit in på danspensionat Nordin, vars värdinna bjudit oss på smarrig chipstoppad middag innan hon gjorde oss sällskap till Älvstagården.
