Andra kvällen på Gussjönoret var så kommen, den här gången hade vi inte tillbringat tre dygn på stället för förberedelser men en hel del fanns ändock att göra under timmarna som föregick danskvällen. Precis som på premiären så var vädergudarna på vår sida och bjöd på en riktigt vacker kväll, lite kyligt blev det framåt natten men ack så vackert.

Så var det då äntligen dags. Efter en vinter av förberedelser med förhandlingar, kontraktskrivande och bokningar, veckor av uppladdning med detaljplanering av allt från glatti till tunnbröd, och slutligen några ihärdiga sista dygn på Noret med praktiskt iordningställande, ja nu stod vi äntligen redo att ta emot danspubliken till det nyuppståndna Gussjönoret. Att ge sig på att anordna dans är idag ingenting man gör utan eftertanke, likaså var det inte för mig helt självklart att gå in som arrangerande part så pass långt hemifrån.

Helgen nalkades och med den logistiska utmaningar av den högre skolan, något utöver det vanliga även för LEJon. På torsdagskvällen hade jag begett mig till Selsålandet för att klippa gräs och där ute i de djupa skogarna fick jag framåt fredagseftermiddagen faktiskt storfrämmande av ingen mindre än Karolina "Pajen" Sjöström. Pajens entré till dessa hemliga trakter skedde längs vägar med sådan komplexitet att färden kan anses motsvara det annars normala kravet på ögonbindel, tack för det Google Navigator.

En dryg timme sent anlände jag till Ånäsparkens premiärkväll med Blender på scenen, jag hade kört från Norrköping vid 14:30 vilket borde ha kunnat räcka för att hinna i tid, men långa köer genom surhålet Stockholm omöjliggjorde tidigare ankomst. Hur som helst så nådde jag iaf fram, vilket är det viktiga. Det finns några hållpunkter på dansåret som jag håller högre än andra och premiären i Kovland är sannerligen en sådan, detta är en dansoas bland alla fina smultronställen.