Dans på hemmaplan, på bästa dansgolvet, nästan lite overkligt för det var riktigt länge sedan sist. Jannez på OSD, ett säkert kort samtidigt som det i många avseenden brukar vara ganska förutsägbart. Till numerären så blev publiken också som vanligt stor och lite småstökig, men det var ändå betydligt mycket lugnare på dansgolvet än det brukar vara och inget som helst krigstillstånd.

Efter fem års total trogenhet gentemot Ö-viksmaran, eller Dansmaran, eller Maran, ja det finns ju bara ett obestridligt original när vi talar om denna form av arrangemang, så var tiden nu mogen för mig att faktiskt stå över februari månads stora dansorgie. Tidernas dansår har för mig följts av en inte total men ändock enormt djup danssvacka för vilken jag inte ser något annat botemedel än dansransonering.

Redan i början av december ringde Lars Ahlin och bokade transport med SEM600 från Östersund till Hallen denna fredagskväll 20:e januari. Därmed var kvällen definitivt inbokad även för undertecknad, även om det ändå knappast rått några tvivel om detta. Tillsammans med Lina lämnade jag Optand vid 19:45 och efter att ha plockat upp Isabell på vägen in mot stan så mötte vi så upp våra långväga dansgäster från Katrineholm och Mantorp. Strax efter klockan 20 lämnade vi så Östersund och efter en lagom lugn körning anlände vi till Hallen prick klockan 21.

Att Zlips inleder dansåret på Furuparken är en sedan flertalet år väletablerad tradition. Beskedet i februari 2011 om att Zlips inte längre skulle existera på andra sidan årsskiftet lämnade således ett gapande hål i dansprogrammet, att byta ut ett sådant ankare en traditionskväll som Trettondagsafton görs inte med enkelhet.