En kväll i början av januari ringde telefonen och andra änden av tråden visade sig sluta i Mantorp, varpå två platser bokades i SEM600 för färd Östersund-Hallen-Östersund denna kväll den 18/1. Utöver söderlandssällskapet så plockade jag vid 19:45 upp Sofia inne i stan, och därefter Marielle ute i Ås. Till Hallen valde jag att köra E14, från Ås blev då sträckan 62 km.
Inlagt av LEJon
Samtliga dansdagböcker från 1998 är nu webbifierade, dvs överförda från sin ursprungliga analoga form på orkesterkort.
1998 var ett år då jag bröt ny mark på många olika håll med personliga debuter på ett flertal ställen som sedan kommit att tillhöra mina favoriter, Ånäsparken i Kovland, Bredsele Park i Kusfors, Hunge Folkets Hus, med flera. 1998 var också året då Vallsundsfärjan gjorde sin sista sommar, de klassiska färjeturerna till Sandvikens danskvällar var därmed över och vi avslutade Sandvikensommaren med en broinvigningsdans.
Så väntade ännu en av årets stora traditionskvällar, Trettondagsafton på Furuparken. Som vanligt hade vi Zlips på scenen, men det här året slog vi på stort och bjöd på en nonstopkväll där Zlipsarna fick dela scen med våra unga dansbandskometer i Umbrella.
Så långt bakåt som dansdagböckerna än så länge kan förtälja (1998) så har Jannez stått på scenen i Häggenåshallen en fredag i början av januari, under 90-talet som nonstopdans men i år 2013 var det 10-årsjubileum för kombinationen dans till Jannez och pausshow med Ständut Blakk. Fram till förra året har det varit andra fredagen i januari, fredagen efter trettonhelgen, men detta år hade man av någon anledning tidigarelagt det hela en vecka. Till följd av denna omläggning blev således Häggenåsdansen nu min första danskväll för året, detta år som lyder 2013.
Shakes sista kväll på Furuparken, Shakes sista kväll i Jämtland, tillika min sista (och 103:e) danskväll tillsammans med de kära vännerna i Shake. Det var en starkt vemodig känsla som infann sig när denna länge emotsedda afton nu var ett faktum. Jag skulle kunna skriva mycket och målande och starkt om den här kvällen, men jag kommer att fatta mig ganska kort, såväl dans- som skrivlust för just nu en tynande tillvaro och därmed blir orden få av dubbla skäl.
Under många år, medan jag bodde i Luleå, så var "tomtedansen" med Jannez på Folkets Hus lördagen före jul en verklig höjdpunkt för mig. Det var den kväll på året då jag allra mest upplevde känslan av att komma hem, att komma hem efter flera månader utan dans på hemmaplan. Det här brukade vara en kväll av återseenden, en kväll som inte räckte till för alla jag ville hinna med att dansa med, en kväll så fylld av danseufori.
Säsongens sista söndagsdans i Ljungsbro stod för dörren och SEM600 ville väldigt gärna åka, varför vi givetvis var goda polare och hängde med på en liten danstripp. Jag körde och förutom Lina så var även Stoffe, Jill och Sara K. med i bilen.
Furankväll igen och den här aftonen var det (i vanlig ordning första fredagen i december) inga mindre än Blender som stod för musiken, och för att bryta mina egna mönster så börjar jag den här gången med att säga några ord om det musikaliska. Som Lasse mycket riktigt påpekade under middagen så har jag inte synts till lika mycket ute på dans detta år, iaf inte lika mycket som förra året som ju var ett rekordår, och således har jag inte riktigt lika bra känsla för hur jag just nu känner för olika band.
Dans till Sannex i Östersund, en sällan förekommande företeelse och något jag sett fram emot då Sannex ju drar storpublik på de flesta andra håll, samtidigt som jag själv länge varit en aning ambivalent kring dem. Jag hade gjort mitt bästa för att locka folk och måhända var det iaf en handfull extra som dök upp just därför. Själv åkte jag med Helene som plockade upp mig i Optand och vi infann oss i god tid vid 20:45.
Denna söndag väntade ett lite annorlunda dansäventyr då jag för första gången avsåg att besöka dansanrika Bringåsens Bygdegård för att, också för första gången, dansa till Hammerdalsbandet Mariaz. Danserna i Bringåsen har i höst återuppstått under ledning av Janne Hansson, ett spännande initiativ som tar vid 19 år efter att de legendariska Bringåsendanserna upphörde 1993. Med mig denna kväll hade jag Cecilias goda sällskap, trevligt och en garanti för bra dans.
