"After some time, I’ve finally made up my mind. She is the girl, and I really want to make her mine. I’m searching everywhere, to find her again. To tell her I love her, and I’m sorry ’bout the things I’ve done."
Jag och Yohanna åkte från Selsålandet och ankom, efter en snabbvisit i Långsele för att hämta Yohannas dator, till Gussjönoret cirka tio minuter över nio. Vi tyckte då att det var rätt mycket bilar på parkeringen, men det visade det sig vara ganska glest i leden inne på dansgolvet. Publikmängden tilltog förvisso under kvällens gång och nådde skapliga nivåer, men det blev aldrig någon direkt trängsel och publiksammansättningen var väldigt blandad.
Vid 15-tiden åkte jag iväg från Selsålandet på MC, med första destination Sundsvall (Bergsåker). Vädret såg hotande ut, men jag valde ändå att åka hoj för att hålla nere bensinkostnaderna och samtidigt komma fram snabbare. På vägen passerades ett flertal regnområden, så väl framme i Bergsåker var det en lätt kylslagen herre som störtade in i den värmande duschen. Efter upptining och en snabb middag bar det så av vidare i riktning mot Hudiksvall och närmare bestämt Högs Loge, Yohanna körde och vi hade lånat Jockes bil.
Ibland uppstår en spricka i rymd-tid-väven, ibland stannar jorden upp att snurra kring sin axel - bara för ett ögonblick, ibland kastar man sig huvudstupa in i det okända, ibland lämnar Fantomen djungeln och går på stadens gator som en vanlig man, ibland ger man sig ut på vandring i obanad terräng, detta var en sådan dag! Efter viss lobbying kombinerat med att Jan-Ove ringde och erbjöd skjuts så gjorde jag denna kväll något så galet som att åka till Hanssons Loge för att dansa till (ja håll i er för detta är en skräll) Grönwalls!
För första gången på mycket länge var jag den här veckan billös i stan då jag lämnat bilen på Selsålandet för att istället köra MC, jag behövde nämligen lämna in hojen för byte av framdäck under veckan. Då jag hade ett halvt löfte om skjuts till Hällesjö den här onsdagskvällen så hade jag dock inte bekymrat mig så mycket om billösheten, och dessutom tänkte jag att skulle det skita sig med skjuts så fungerar det ju även att åka MC.
När jag vaknade upp i Moliden på söndagsmorgonen kände jag mig allt annat än laddad och inspirerad för en sjätte danskväll denna vecka. Väl medveten om att sömnunderskott, resande, stress och kanske rent av även det fysiska dansslitaget skulle börja kännas i kroppen så hade jag inte bestämt något alls om söndagens förehavanden, och alternativet att åka direkt hem till Östersund kvarstod ända fram till klockan 13 då jag till slut beslöt mig för att ta vägen över Sundsvall och således skjutsa hem Yohanna.
Lördagen inleddes med ett samtal från Moliden där Tessan undrade vilken tid middagen önskades serveras, ja se den värdinnan är då den allra raraste man kan tänka sig. Vi enades om att cirka 18.30 skulle vara en bra tid, och min vana trogen rullade jag och Yohanna således (på två hjul) in på Johanssons gård precis på klockslaget halv sju. Efter utsökt middag av klart bättre dansgrundande karaktär än dagen innan, följt av löpandebandsystem i duschen, anlände vi så till Folkparken med några minuters marginal till första dansen.
Efter en längre torka i dansutbudet under större delen av juni och halva juli duggar det nu tätt mellan danserna på Sandviken och denna kväll var det så dags för dans på Sandvikens utomordentliga dansgolv för tredje gången på åtta dagar. Kvällen till ära, denna "fyllestråkspremiärafton" som sannolikt reducerade publikmängden en aning, stod eminenta Blender på scenen, och de levererade som alltid en utsökt dansbandsprodukt. Folkmängden var inte överväldigande stor, men däremot alldeles lagom, aningen större än i tisdags skulle jag gissa.
Jämfört med föregående vecka så var det ingen större rusning till Ånäsparken denna kväll, man kan ärligt konstatera att Perikles inte längre lockar riktigt lika mycket folk som förr, iaf inte i dessa trakter. Dock var det ingen brist på danspublik den här kvällen heller, tvärtom så var det alldeles lagom mycket folk och genomgående bra dansfolk, vilket gjorde att kvällen blev mycket trivsam, varken dötrist eller tråkig utan alldeles underbar.
Perikles på Furuviken brukar oftast ha varit den sommarkväll i Hällesjö som jag haft som allra roligast, men måhända var det just den förväntan som gjorde att så inte riktigt blev fallet denna kväll, jag hade jättekul men det blev ingen magisk afton. Förvisso fanns det flera lättidentifierade parametrar som kan anses ha en uppenbart negativ inverkan på upplevelsen av kvällen, till att börja med var vädret denna kväll allt annat än uppiggande med kallblåst och lättare regnstänk till och från.
