I sann LEJon-anda myntades denna kväll ett nytt talesätt, "delad värme - dubbel värme" (dvs "ju hårdare vi kramas desto mindre fryser vi", eller "det borde vara dansplikt ikväll så att alla bidrar till den gemensamma värmen"). Det var med andra ord ingen tryckande hetta som mötte oss på Vårbacken, eller Vinterbacken som Togge valde att kalla det. Men den värme som vädrets makter höll inne med den här kvällen kompenserade vi alla kollektivt genom att dansa oss varma och gemensamt driva kylan och ödsligheten på flykt från den sedan mer än tio år vilande dansbanan i Nedansjö.

Så var då min första näldengala fullbordad. Det var verkligen på tiden och en ny röd nål är nu således applicerad på min danskarta. Att det kommit att dröja så länge är ett mysterium som jag har svårt att förklara, men nu behövs ju inte längre några bortförklaringar. Totalt sett var denna kväll en mycket positiv upplevelse som överträffade alla rimliga förväntningar.

Vid 9-tiden på morgonen satte jag mig i bilen för att rulla de 20 milen från Östersund till Sundsvall där jag ämnade tillbringa dagen shoppandes innan kvällens dans i Matfors. Emelie åkte med från Östersund och Anna L. mötte upp oss på stan, därefter ägnade vi några timmar i Birsta där damerna bland annat agerade smakråd åt lätt villrådig klädshopparherre. Min syndfulla matvecka kröntes sedan med en stabil pizza innan det var dags för oss att göra oss i ordning inför kvällen. 21:10 plockade vi upp Johanna och styrde sedan mot Matfors dit vi anlände strax före 21:30.

Efter en del velande så bestämde jag mig för att denna helg göra en lite längre dansutflykt upp till Umeå och Ersboda, med mellanlandning hos Tessan och Örjan i Moliden. Jag lämnade Östersund och jobbet 15:35 och anlände till Moliden 18:00, där middagen stod på bordet och väntade. Efter mat och en snabb duschinsats så gav vi oss av mot Umeå 19:05 och efter upplockande av Lina samt efter att ha tagit några omvägar för diverse ärenden kunde vi så stega in på Ersboda Folkets Hus strax före klockan 21..