Lördag till tisdag hade jag planenligt haft en dansfri period, detta delvis för att hinna umgås lite med familjen när bror med anhang var på besök. Tyvärr blev jag givetvis ordentligt förkyld så från söndagens kväll blev det inte många knop gjorda för Jonsson. Visst, är man sjuk så får man gilla läget och softa så att skiten inte blir mer utdragen än nödvändigt. Det som bekymrade mig var dock givetvis att en av årets främsta danskvällar, Perikles i Hällesjö, vankades på onsdagen.

Äntligen var det så denna varma sommarkväll dags för min personliga säsongspremiär på sommardansernas främsta smultronställe, Furuviken i Hällesjö. På den verkliga premiären veckan innan var jag otrogen och svek Furuviken för Ärstaparken, ty Zlips lockade mer än Martinez, men däremot hade inget kunnat hålla mig hemma från denna traditionsenliga Jannezafton. Jag körde från Östersund och med i bilen var även Anders D., Anna T. och Maria H.

Efter en god natts sömn på pensionat Johansson passerade torsdagen huvudsakligen i Engströmskt sällskap. Närapå tre timmar tillbringades på Hanssons Loge där vi gjorde fint inför fredagskvällens dans. Därefter bjöds det på smaskig grillmat innan det var dags att bege sig mot Kovland och Ånäsparken. Jag åkte med Yohanna och slapp således köra den här gången, något jag givetvis njöt av till fullo. Vi anlände till Ånäsparken vid 19:50 och kunde således med god marginal inta dansgolvet till första dans.

Den här kvällen firade jag 20-årsjubileum på dansgolven. Midsommarafton 1989 fick jag nämligen följa med min bror till Fröjdholmen för första gången, jag minns inte så mycket av det hela eller om jag ens dansade något den kvällen men det är likväl en milstolpe i mitt dansliv. Nu 20 år och 708 danskvällar senare så känns varje dansgolv som ett andra hem, ja dansen är onekligen mitt största intresse såhär långt i livet! Att fira detta jubileum med dans på midsommaraftonen kändes som en självklarhet, och vad kunde vara mer lämpligt än att göra det till eminenta Shake.