Så hade vi nått fram till säsongens sista Furankväll, vintern tackar för sig då sommaren tar över. För oss innebar detta som så många gånger förr att Zlips stod på scenen och vi såg fram emot en kväll som omöjligt kunde bli annat än en kanonkväll på dansgolvet.
Dag tre på Vemdalsforum och i vanlig ordning innebar det lite mer arbete än föregående dagar då det vankades arrangörslunch med såväl musik som tävlingar och allvarssnack. Efter detta hann vi med en kortare eftermiddagslur innan det än en gång var dags för piffning inför middag. Denna kväll stod Looking Back Band med gäster för middagsuppvärmningen och vi kom igång riktigt ordentligt. Under middagens första halva fick vi på scenen besök av Erik Lihm och Ann-Cathrine Wiklander som bjöd oss på en kortvariant av den musikaliska föreställning som de nu turnerar med.
Fredag på Vemdalsskalet, ingen lång sovmorgon då högfjällshotellsfrukosten hägrade men däremot en slö dag med en rejäl eftermiddagslur som uppladdning inför kvällen.
Tillbaka till Vemdalen för ännu ett dansbandsforum, den här gången i bästa sällskap med Lina. Vi anlände vid 18:30-tiden och hann lagom med att checka in och göra oss presentabla innan den traditionella torsdagsmiddagen på Hennings.
Jag hade ursprungligen planerat att dansa i Skönsberg såväl lördag (Umbrella) som söndag (Jannez), men tröttheten efter den gångna veckan och fredagskvällen gjorde sig märkbart påmind och jag fick se mig besegrad av verkligheten, lördagskvällen kom således att istället tillbringas hemma i soffan där John Blund fick tidigt sällskap. På söndagen tog jag dock nya tag och via ett däckbytarbesök i Boberg så landade jag först i Indal där jag plockade upp ett styck Paj och därefter begav vi oss raskt vidare till Skönsberg.
Detta som ursprungligen var tänkt som en helt vanlig Furankväll kom att bli något väldigt annorlunda, ett annat upplägg i en annan lokal, en festkväll och samtidigt tillfället som jag bedömer kommer att kunna klassas som Voyage stora genombrott i Jämtland.
Att det blev dans på Gamla Teatern den här kvällen var resultatet av tre saker; att jag hade bokat ett formidabelt bra band till Furan, att ÖBRK sökte en plats och ett tillfälle för en jubileumsfest, samt att vi i samtal med varandra lät Ulf blomma ut med sina idéer till att förena det ena med det andra och att testa annorlunda grepp.
Skärtorsdagsdans på Furuparken har sedan ett antal år blivit en tradition, med Jannez på scenen. Planerna för detta år innebar inte heller något undantag, fram till tre dagar före Skärtorsdagen då vi nåddes av beskedet om att Jannez skulle tvingas ställa in. Någon tydlig förklaring till detta fick vi inte i det skedet, annat än att det handlade om personliga skäl inom bandet. Vi gav oss raskt i tu med att finna ett ersättningsband och efter några timmars ringande och resonerande så stod beslutet klart att Skärtorsdagens band skulle komma att heta King Edwards.
Söndag i Gävle och Hotell Ramudden, tillika min födelsedag. Denna födelsedag blev på många sätt rätt lik förra årets på samma plats, en väldigt lugn dag som mestadels tillbringades på hotellet i Linas goa sällskap. Den stundande danskvällen med sina fyra timmar skulle komma att bli en lättviktare i marasammanhang, något jag såg fram emot just för det mindre formatet och förhoppningen om mindre trängsel och mer svängrum på dansgolvet.
Efter en lat dag med mycket sömn och vila i hotellsängen samt uppladdning med thaimat så var vi åter på Parken för ännu en danskväll. Jag och Lina inledde kvällen på lilla dansgolvet där Svänzons och Voyage stod för musiken. Svänzons är ju alltid Svänzons, ett band som i alla lägen levererat men som märkligt nog haft svårt att locka publik under lång tid. Nu upplever jag dem dock som lite trötta och det låter lite väl mycket källarband om dem, de gav tyvärr inte det bästa av intryck även om jag mer än gärna dansar till dem då de har en skön repertoar och gör väldigt mycket bra.
Dansmara i Gävle igen, inte direkt min tekopp men efter mycket velande så bestämde jag mig till slut för att åka. Efter att först ha fått sällskap av AnnaMarielle Olofsson så plockade vi upp Björn Lindman vid Kvantum prick klockan 13 och i Brunflo blev sällskapet slutligen komplett då även Cecilia Risvall anslöt. I lagom lugn färd E14/E4 tog vi oss till Gävle via mat- och piffningsstopp i Tönnebro och vi anlände till Parken i lagom god tid vid 18:20. Vi hade alla köpt tredagarsbiljett för 550:- som vi i entrén bytte mot praktiska band.
